Utmaning 303 - Vid skogssjön

Plötsligt sätter du dig upp i sängen, smeker min höft och frågar om jag vill gå ut en stund.
- Gå ut? Du menar gå ut?
- Ta en promenad. Vi har ju tid, för en gångs skull.
- Visst. Vi har tid.
Naken går du ut i köket, öppnar kylskåpet, rotar i skåp och på hyllor. Jag klär långsamt på mig. När jag är färdig står du som genom ett magiskt trick fullt påklädd.

Våra steg i de multnande löven är lika långa. Vi går ingen av de vägar vi gått. Den här stigen leder bort från bebyggelsen. Och så trollar du fram en skogssjö mitt i förorten. Du ser stolt ut, blåser något från min kind.
- Gå runt? frågar du och jag nickar.
Precis när vi börjar gå igen lyfter en häger från vattenbrynet nedanför våra fötter.

Vi går inte långt. Sjön är liten. Det tar inte lång stund förrän vi kommit halvvägs, jagar upp hägern en gång till.
- Äta? föreslår du.
Jag ler överraskat. Vi sätter oss.
Hokus-pokus: fram ur ryggsäcken kommer en plywoodbit och en av dina vassa knivar. Tre tomater och två mozzarellor.
-Buffel, andas jag och du nickar.
Plywoodbiten är både skärbräda och tallrik. Du lägger upp fint och sprayar med olivolja. Så tar du ur ryggsäcken upp din gamla, gamla balsamvinäger, syrligt söt och tjock som sirap, inte av emulgeringsmedel, utan av lagring. Några droppar på varje ostbit toppad med tomat.
-Simsalabim! Mellanmål!
Solen bryter fram. Hägern är åter vid andra sidan.
- Jag hade ingen basilika, säger du urskuldande.
- Men du hade världens godaste balsamvinäger!
Vi äter så långsamt vi förmår. En halvflaska vin har dykt upp ur din ficka. Vi dricker ur kåsor.

Efteråt går du ner till sjön och sköljer av plywooden. Jag blir trött på att se dig i ditt fodral av denim och goretex.
- Sisten i säng! ropar jag och börjar springa.
Jag ska säkert hitta tillbaka och jag vet att du inte låste dörren. Tittar mig om flera gånger men ser dig inte, inte förrän jag kommer fram till din säng. Där är du, åter naken, flinande och inte det minsta andfådd.

(Utmaning: skriv om mellanmål)