"Och då sa vi att du var..."
Jag avundas barnen deras förmåga att bli uppslukade, och då av annat än teveserier. Sann mognad är att bli lika allvarlig som ett lekande barn. Leken finns bara i ögonblicket och kräver koncentration. Inte pannskrynklande, ansträngd koncentration utan hängivelse.
Ett barn kan lätt gå in i och ut ur leken. En vuxen som har lyckats glömma sig själv lika totalt som ett barn som leker, blir generad, rådlös, måste rekapitulera för att kolla att han inte gjort bort sig.
"Nu säger vi att jag är..."
Jag brukar inte leka med barn eller djur om jag inte ärligen känner för det. Lek är tråkigt utan hängivelse. En vuxen som leker med ett barn utan att själv vilja gå in i leken, böjer sig inte tillräckligt långt ner, skriker för gällt och för in en skorrande oärlighet i leken, som alla känner. Hon leker för att "roa barnen" men det är precis vad hon inte gör.
"Och DÅ! Då kom det en... en... en..."
När vi träder in i leken tar vi oss in på barnens domän. Det ska respekteras. Om vi styr och ställer, ska det vara för att vi tilldelats den rollen. Nu är vi på ett område där barnen är experter. Vi måste erkänna att vi o-lärt oss mycket av det vi kunde då, när vi också var små.
(Utmaning: skriv om att leka)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
så sant och så härlig men som du skriver man måste hänge sig. än idag fast mina barn är större så kan vi ibland leka fast nu är det mest ordlekar men du fick mig att minnas när vi en heldag var sjörövare där hela lägenheten var farlig och vi de riktigt skräckinjagande sjörövarna du hittar alltid så intressanta områden och du i dina texter gör mig alltid så glad
SvaraRaderatack för att du alltid skriver
Min lek idag är nog mitt målande...då är jag helt uppslukad och koncentrerad. "Sann mognad är att bli lika allvarlig som ett lekande barn"...det gillade jag. Ha en bra dag.
SvaraRaderaJag leker med mina små, men låter alltid dem styra vart leken skall gå om inte det blir för tuffa lekar som egentligen är mera för äldre.
SvaraRaderaSå sant du skriver.
SvaraRaderaMycket bra. Jag har alltid hatat vuxna som försöker göra sig till för barn, som inte förstår precis det du skriver - att respektera. Jag avskyr också vuxna som ska låtsas-leka på team-building-aktiviteter på jobbet. Alla är generade, chefen entusiastisk och vi andra vill bara dö och gå in på rummet och ta en rejäl grogg.
SvaraRadera