Utmaning 299 - Berättelsen om Gert

- Elisabet, berätta mer om Gert!
De sitter, förväntansfulla, i ring omkring mig. Kerstin, Maria, Annelie och Anna. Jag umgås aldrig med Annelie och Anna men de är med nu, har nedlåtit sig, för att jag, glasögonormen, har träffat en kille. Och jag berättar. Han är mycket äldre än vi, säkert sjutton, och finns på Landet och på midsommarafton... kysste han mig första gången. Sen har det bara fortsatt...
- Hur kysser han dig, Elisabet?
- Som en sol som sjunker i havet. Som en gardin av sammet. Djupt och tungt och lätt.
- Vad gör ni mer?
- Tja... Tja... Åker höskrinda?
- Vad gör ni mer? Du vet? Han är sjutton, för sjutton!
- Åh, ni menar...
Ställd där, för en stund. Annelie är tidigt utvecklad och berättar alltid allt men Anna är inte långt efter. Jag lånar attityd av henne:
- Det är privat!
Fniss i flickhögen.
- Och är han snygg, då?
- Skitsnygg med lockigt hår och sååå långa ögonfransar och en smäcker näsa och en läcker kropp.
- När kommer han hit, då?
- Öh... Det vet jag inte. Mamma och pappa vet ingenting...
- De märkte ingenting på hela långa sommaren?
- De tror att vi är goda vänner.
- Så när kommer gode vännen? När kommer Gert?
Jag tvekar.
-Vi skriver varje dag.
Ajdå, det där var dumt!
- Visa ett brev då!
- Är du inte klok? Tror du jag har med dem hit till skolan?
- I morgon kan du ta med. I morgon ska vi se ett brev!
- Det är privat...
Nu blir det ännu värre.
- Det räcker med kuverten. Stämplarna från Valdemarksvik.
- Valdemarsvik, säger jag lamt.
Jag är redan förlorad. Det tar inte en termin, men nästan, innan Annelie och Anna slutar skandera "Gert - stjärt, Gert - stjärt" när jag går förbi. En himlar med ögonen och säger "Han kysser som ett draperi..." och den andra svarar "... när vi åker hö-skrin-da". Alla skrattar. Alla vet. Även killarna. "Gert - stjärt, Gert - stjärt".
(Utmaning: skriv om en låtsaskompis)