Oktober har kommit och dofterna möts: den sista rosen vid din stugvägg och den kylda luftens blåa doft. Här är du mitt emellan sommar och vinter, här där löven multnar, fruktigt, ruttet, och liv ska bli igen. Du sitter i solen på förstutrappen, rensar omsorgsfullt trattkantkareller, trumpetsvamp, taggsvamp. Ett berg av svamp på din trappa, bara för glädjen. Det är som om planeten rusar i övergångens årstid. Du ska inte hinna fatta vad som händer med dig. Med kall näsa kommer du in. På spisen puttrar snart skörden från skogen.
(Utmaning: skriv om en höstdoft)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nästan lite Dan Andersson känsla med ros, stugvägg och kylda luftens blå doft. Poetisk text, vacker, tycker om den. Pia
SvaraRaderaJa, dofterna som möts -det fångar precis det där nästan överväldigande som hösten för med sig, föruttnelsen (stavas det så?)till trots!
SvaraRaderaSkön känsla jag får av din berättelse.
SvaraRaderaEn text som funkar i andra person. Man känner verkligen hur hösten doftar.
SvaraRadera