Utmaning 277 - Borsten

Man ska titta ner i toalettstolen när man har gjort nummer två och spolat, för att se om man behöver använda toalettborsten. Detta är särskilt viktigt när man delar toalett med andra. Jag är en sådan som inte tittar. Inte naturligt. Jag spolar och tänker att jag har gjort mitt. Det har tagit tio år av övning att lära mig titta ner i toalettstolen efter att jag har spolat. Nu är jag ganska bra på det men jag känner mig alltid som ett barn när jag gör det. "Försvann det? Ja, det gjorde det!" För oftast försvinner allt. Ibland får man gå på med borsten litegrann och ibland lämnas man att ta ställning till om man ska spola en gång till, för att papperet ska sugas med av vattenströmmen. Hänsyn bör tas även till miljön. Om min medmänniska klarar av att se mitt papper ligga där och flyta, är det bättre att låta det vara.

Hänsyn är den mest spännande av dygder, för den får oss att tänka oss in i andras verklighet. "Hur skulle Vasti reagera om..."

Att ta den enkla vägen och bara förminska sig själv är missriktat. Dels förstås för att hänsyn inte är något värt om du inte också tar hänsyn till dig själv. Men också för att det är dygdigt att leva till sin fulla potential, att vara ett fritt subjekt i världen.

Det är det som är så roligt att försöka få att gå ihop: mina önskningar, mina behov, och andras. Ibland går det fel. Då får man hoppas att det är så enkelt att rätta till, att det bara är att ta fram toalettborsten. Min toalettborste har svart borst. Nio spänn på Ikea. Då syns det inte att den blir brun och äcklig vid borströtterna.

(Utmaning: skriv om en dygd)