Sista dagen på vikariatet i sexan på Abrahamsbergsskolan är det halv friluftsdag. Friidrottstävlingar på Stora Mossens IP. Hon har inte mycket att göra annat än att heja på sin klass, peppa dem som behöver peppas och tona ner dem som behöver nedtoning. Nu är det mixad stafett. Hon står vid banan och skriker exalterat. På sista sträckan kommer två gubbar i gubbmundering farande från entrén och stiger ut i löparbanan, precis framför barnen som springer. Instinktivt springer hon fram när de korsat banan och fått täten att stanna upp.
- Hallå, vad håller ni på med? Ser ni inte att det pågår en tävling här?
Hon har frökenrösten nu. Men de har militärröster:
- Namn? Ämne? Skola?
- Maria Vernersson. 6A. Abrahamsbergsskolan.
- Det blir påföljd på det här!
Det får henne bara att skratta för sig själv. Hon skrattar fortfarande fastän det visar sig att gubbarna hör till idrottsförvaltningen och är där för att de fått nys om att några ungar kastat kottar i längdhoppsgropen. Räfst och rättarting.
Själv får hon inte möjlighet att lägga fram sin sida av saken. Abrahamsbergsskolan, vars högstadium hon springvikarierat på hela terminen, ber inte om några förklaringar. De slutar bara ringa.
(Utmaning: skriv om respekt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gillar dina skruvade texter, surrealistiska och helt verklighetstrogna, ner till gubbarna i gubbmunderingar och den mixade stafetten. Påföljden för kottkastningen. Gillar det mycket.
SvaraRaderaläste dina två senaste inlägg- gillade båda för dom kändes i mej liksom!
SvaraRaderatexten är inget fel på inte heller innehållet synd bara att det är lite fast lite kan tas bort sant kan det stå
SvaraRadera