Han hade ett särdeles handlag med patienterna och en hytte utanför Ålesund. När han kom till kvällspasset, gick genom korridoren som en general i jeans och skinnväst, lade sig alla tvister och de oroligaste hajade till och slog sig något mera till ro. Han hade pondus. Han var oändligt vänlig och respektfull. Var inte rädd för de svåra situationerna, skred lugnt och stilla fram och förhindrade mycket våld och bältesläggningar. Han var en ypperlig mentalskötare och tyckte mycket om sitt jobb, nästan lika mycket som om livet i hytten på andra sidan Kölen. Därför var det inte svårt för honom att bestämma sig, när pensionsdagen nalkades. Han skulle jobba två år till, för att få bättre pension. Det är dyrt i Norge. Han var grånad men alltid ung.
Många som jobbar på övertid lättar litet på greppet. Inte han. Med samma engagemang och samma välgörande distans följde han sina patienter. Lyssnade lugnt till manikerns vredgade gallimatias och bemötte den sakligt. Fick ur den deprimerade hennes hemliga självmordsagenda. Tröstade. Pratade litteratur. Mötte de psykotiskas svarta blick. Krävde och fick mänsklighet av alla, utan ansträngning. Han kallades mannen som kunde prata med förtvivlade.
Till begravningen kom brodern och svägerskan och alla syskonbarnen från Norge. Det var släkten. Från den svenska sidan kom arbetskamraterna och en del patienter. Hans kropp brändes till aska den 11 mars 2007, fyra dagar före hans sextiosjunde födelsedag. På broderns begäran spriddes askan över fjorden utanför Ålesund. Det gick igenom, efter visst byråkratiskt krångel. Själv hade han ännu inte gjort upp några andra planer än att han skulle pensionera sig vid 67, flytta hem till hytten.
(Utmaning: skriv om lön för mödan)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mmm tror han hade tvinat bort ändå efter tre dagar så mödan värd kanske var det just så äntligen får jag möjligheten att läsa av dig igen du är efterlängtad.
SvaraRaderaMan ska göra det man mår bra av, men många råkar ut för döden precis när de ska förverkliga sina drömmar på ålderns höst. Dessa händelser skriker åt oss att göra det vi vill nu, inte sedan, men vad gör man? Bra skrivet som alltid, gillar alltid dina texter, när du själv är på humör.
SvaraRaderaAngående min brunnspojke och psykopat så är det nog så att jag samlar på mig en massa småsnuttar och väljer sedan ut något av det i bokversionen, därav lite kaka på kaka vad gäller hans aktiviteter. Det får ta den tid det tar att komma vidare,kanske kommer det en vändning imorgon eller om ett halvår. Det kanske blir flera testversioner på bloggen också, vem vet. Roligt att du kommer med lite konstruktiv kritik emellanåt, saknar det från många, behöver ha någon som biter tillbaka, som får mig att lyfta blicken lite till, vilja lite mer. Tack!
Blev sorgsen först när jag läste.
SvaraRaderaMen sen funderade jag.
Han dog på sin post, görandes det han brann för. Vet inte om en sån karismatisk person klarat en pensionering. Har sett många framstående män (mest är det män) som tynat bort när inte deras arbeet funnits där som identitet.
Bra text, men lite staplande, jag hade önskat mej nåt mer, lite mera liv. Vet inte riktigt vad.
SvaraRadera