Tant Liselottes livsöden

Jag minns när jag fick gå till tant Liselotte för första gången. Tant Liselotte är min dagmamma. Jag trodde att hon skulle ha lockar vid öronen och rosa tights för så låter det, ”Tant Liselotte”, fast hon är stor och liksom grovskuren, som självporträttet av Käthe Kollwitz som mamma har satt upp på kylskåpet. ”Käthe Kollwitz” låter inte som lockiga lockar vid öronen, det låter som nånting mitt emellan en leverpastejmacka och tant Liselotte.

Först visade hon mig hoppborgen. Sen tog hon mig på en tur till getingboet. Jag kunde hålla i getingarna, för de var så vana vid Tant Liselotte. Sen gick vi en bit utanför trädgården till trädkojan. Jag fick klättra upp och så skickade hon mig en läskflaska i en korg med ett rep. Sen, när dagen nästan var slut, skickade hon in mig i en tunnel av tyg som var jättelång. Jättelång! Och när jag kom ut hade jag kommit till en plats där Tant Liselotte satt. Hon sa att det var dags för ett livsöde och tog fram ett gammalt fotoalbum som hon slog upp på måfå. På en sida stod det längst upp: Fjälltrauma, och så var det bilder på två skrattande unga tanter i naturen med spänstiga kläder. Den ena tanten var Tant Liselotte när hon var ung. Hon såg inte alls ut som Käthe Kollwitz då. (Det kanske inte Käthe Kollwitz gjorde heller när hon var ung?) Under bilderna stod det: Hon leder mig på leder som ingenstädes leder och gör slut på mina leder.

– Är dina leder slut? frågade jag Tant Liselotte med stora ögon och hon nickade.

– Ända sen dess? frågade jag och pekade i albumet.

Hon nickade igen.

– Hur känns det då? undrade jag tyst.

– Det känns som en tygpåse med några torra kvistar i som skaver mot varandra, sa hon dovt.

Nu har jag varit jättelänge hos Tant Liselotte och det är som om kojan och tunneln och hoppborgen och getingboet är mina och jag älskar dem men mest tycker jag om livsödena, ett varje dag, som Tant Liselotte delar med mig. Jag tycker att vuxna borde vara givmilda med sina minnen som tant Liselotte, så att man får se fler sidor av dem. Alla har faktiskt inte varit lika vuxna jämt.

Utmaning: ”Leder”