När vi gör det

Men när vi gör det är det alldeles stilla. Före, ja, en iskall tystnad som inte är stillhet. Efteråt gräl och gråtattacker, när vi ska reda ut tentaklerna som slingrat sig samman. Men just då känns stillheten i hela köket och säkert ut i tamburen. På varsin sida bordet, ett levande ljus emellan oss och rester av en slarvig måltid. Vi har ännu inte rest oss. Det är högt i taket, som om vi sitter i en kyrka.

”Då gör vi det, då,” märker jag att jag säger.

”Ja,” säger du.

”Vi gör slut,” säger vi samtidigt. Det är stilla men det är som om vi drabbas av en tryckvåg, eller en rekyl. Jag kan inte röra mig och du sitter där du sitter. Luftrummet ekar. En stund sitter vi så. Sen reser vi oss upp och samlar in tallrikarna.

(Utmaning: ”Stilla”)