Då fanns skönheten.
Varje kvinnas väg till skönhet:
alltid ett broderi eller en virkning.
Den lockande, nästan skamlösa brudkistan
att fylla med lakan, örngott och dukar.
Förlaga förstås. Mönster.
Hemslöjdskonsulenter och veckotidningar.
Men att få använda sina händer för skönheten,
många mödosamma timmar att njuta
av att skapa något komplicerat.
Pressa,
fålla minutiöst.
Beskåda sitt verk med viss
stolthet men ändå:
redan vara på väg mot nästa.
För den skapande finns bara nästa projekt.
(Utmaning: skriv om att åstadkomma något)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Njutbar läsning.
SvaraRaderaGillar, som med skrivandet.
SvaraRaderaNyfiken på vad du inte höll med om, men visst var min text ytterst subjektivt, min synvinkel
Om det ändå bara va ett projekt jo sånt kan det vara. Återigen marmorianskt vacker
SvaraRaderaOch nu går vi till IKEA och förverkligar oss själva på målar- skrivarkurser.:)
SvaraRaderaNjutbart.. Och de finns än. De som jagar den perfekta fållen. Och de är ändlöst sympatiska
SvaraRaderaBra läsning!
SvaraRaderaAngående min text: Jag känner hatkärlek för sista stycket, det ger det lite mer tonårsromans-glans över det hela - en sådan naiv glädje. Ändrade till aldrig-alltidfelet, tack för att du påpekade det. Gjorde så mycket förändringar på sista stycket innan jag publicerade att jag inte ens tänkte på korrekturläsningen.