Vid tjärnen

Du går ner till tjärnen. Det är i midsommarnattens eviga skymning, när naturen drar ett lättjefullt andetag innan dygnet börjar om. Ur dyn växer de renaste näckrosor. Det är här de är rosa och står som pigga pistiller ur det blåbruna vattnet. Skogen står så tät runt tjärnen att horisonten är ett öga. Jag ser det, allt ser jag, skönheten i skogen och lugnet i dina steg när du banar väg genom ormbunkarna. Vad för dig till tjärnen just i kväll? Varför är det du som ska finna mig i min bedrövelse? Jag kommer att fråga dig många gånger och du säger alltid samma sak: en gammal kärlek förde dig till tjärnen och du fann mig för att kärleken skulle bli ny.

Du kommer genom ormbunkarna. Stadiga ben, litet hjulbenta, i gröna tretorn. Jag ligger invid vattnet, gulgröna spyor på min vita klänning som hasat upp. Inget förmår jag göra. Kanske kräkas litet mer. Du frågar inget, bara skyler mig och lägger en arm om min rygg, den andra under benen och lyfter. Jag vill vara kvar hos näckrosorna. Jag vill gå med dig. I stället svävar jag över riset, du hittar en väg till byn som inte går förbi festplatsen och stilla når vi din mammas vita hus. Där får jag ligga i en säng och du ställer en hink bredvid den, hushållspapper på nattduksbordet. Så ber du mig sova. Det är första gången jag hör din röst.

Jag tror jag hör den igen när jag vaknar på midsommardagens morgon men det är P1. Du sitter med din mamma och dricker kaffe. Jag svajar ut i köket och får te. ”Mår du bättre, hjärtat?” frågar mamman och jag viskar ”tack.” Så berättar ni samtidigt om när du blev full första gången. Det låter som Piff och Puff på julafton. Inte mycket vettigt går att höra men du inte bara spydde, verkar det som, utan var också dum och litet otidig. Sen skrattar ni väldigt gott. Säger att jag måste vara lilla Lena från Skäret, är det första sommaren eller andra jag är här? ”Första,” säger jag. ”Ja, varmt välkommen i byn,” säger din mamma. Du är blond med litet skyigt hår och har en stor prilla under läppen. Du tar mig upp på din moped och kör till vårt hus i utkanten av byn. Där lugnar du mamma och pappa, säger att vi lekt ringlekar hela natten, ”Vi gör så här,” säger du och så frågar du mig artigt om du kan komma och visa mig runt ordentligt någon dag. Någon dag blir varje dag den sommaren. Ja, det är ett litet minne från när jag var ung och drack för mycket första gången.

(Utmaning: skriv om skymning)