Den knottriga

Vi hade varit och sett premiären på Hajen. O, vad otäckt! Jag och Barbro var glada att vi hade varandra när vi promenerade hem till mig för att dricka sangria och umgås.
– Vad är det här? sa Barbro som kom först fram till min dörr. Hon pekade på något som stod på golvet.
– En fruktkorg, sa jag besvärat.
Jag räknade på fingrarna. I arton månader nu hade Erik skänkt mig stora korgar från Druvans frukt- och konfektaffär med ojämna mellanrum. Som om han fick en ingivelse, bara. Jag låste upp och gick med korgen in i vardagsrummet. Där brukade korgarna få stå på ett satsbord. Sen gick jag skyndsamt till köket för att blanda sangrian. Barbro smög in i vardagsrummet men kom snabbt tillbaka.
– Har du prövat de här? frågade hon och höll fram två matt glänsande, mörkgröna, knottriga frukter.
– Är det det som är avokado? sa jag tveksamt. Nej, det har jag aldrig prövat. Men några gånger har jag fått kiwi. Det är gudomligt.
– Jag har sett hur man skär, sa Barbro, som redan hittat en kniv.
Förväntansfulla tog vi varsin tesked och lät dem glida genom det milt gröna fruktköttet. Öppnade munnarna för detta tropiska nya. Sänkte gommen mot tungan. Fadd och oljig smak utan minsta sötma. Vad i hela världen var detta för frukt? Barbro spottade ut i vasken.
– Det smakade ju ingenting! frustade hon.
– Kanske om man sockrar? föreslog jag försiktigt.
Jo, den gick ner med litet socker. Men aldrig, aldrig skulle vare sig Barbro eller jag köpa avokado på eget bevåg.

(Utmaning: skriv om en frukt)