Husesyn

Han dreglar sirap, that sweet-talking son of a bitch. Hon vet det. Ändå finner hon sig själv här, tjugofem mil inåt landet, i en fullpackad hyrbil och med ett fallfärdigt torp framför ögonen. Bilens dörrhandtag låter underligt klick-klock när hon kliver ur för att beskåda eländet. ”För vilken gång i ordningen är det detta händer? Precis detta? Tredje, fjärde?” frågar hon sig.
– Är det inte härligt? ropar han från bilen.
Han har lärt sig genom åren. Han hänger inte längre fast vid hennes hand och skroderar och visar. Hon får gå husesyn på egen hand.

Hon kliver ut på den gistna förstubron och en särskilt murken planka ger vika. Så står hon nedsänkt i trappen med blödande vrist och öppnar munnen:
– Vi har inte tillräckligt med hinkar ifall det börjar regna.
– Jaja.
Han viftar med handen, en gest som till fullo visar hur ovidkommande hennes kommentar är. Han sätter sig att njuta av trädgården och dofterna medan hon återvänder in i huset men hon kommer snart stormande igen, svart i ansiktet och på händerna denna gång.
– Det är inget drag i spisen, säger hon behärskat.
– Vet du, sådana där gamla järnspisar kan behöva fipplas med, säger han lojt och fäller ner bilsätets ryggstöd.
– Så börja fippla då, svarar hon. Det är ett litet mellanrum mellan varje ord. Hon älskar honom.

Nästa gång hon kommer ut har han förflyttat sig till ljugarbänken under köksfönstret.
– Kom och titta på sängarna, säger hon ur en isande svett.
Han kommer, oskyldigt, med en plankstump som han leker med.
– Vi kan skjuta ihop dem. Det var så jag tänkte.
– Titta! säger hon och drar undan en filt. Där under en hel samhällsstruktur. Myriader av musbon.
– Jag kan inte bo här, säger hon mycket mjukt.
Han känner saliven rusa till sin tunga.
– Några små fel... vi kan byta sängar. Det finns Jysk inne i stan.
– Vad tittade du med när du var här och hyrde skiten?
– Hallå där. Dan Andersson bodde antagligen här en sommar.
– Aah. Då förstår jag. Jag förstår.
Hon traskar ut, låser dörren med dubbla slag. Han följer henne som en hundvalp.
– Nu åker vi till killen som hyrde ut det, säger hon och vrider om nyckeln i tändningslåset.

(Utmaning: skriv om att försköna)