Skriften på väggen

Vi fick vårt mene tekel av elefanterna som vände upp mot bergen, en reaktion på ett kollektivt minne som levat i hundratals år. Hos dem, inte hos oss. Vi, som kan allt, förstod ingenting när havet först drog sig tillbaka och sen med kraft vällde in. Det var tsunamin. Och vi hade inte kunnat tyda djurens beteende. Som homo civilisatoris har vi vänt oss från människodjuret i oss. Fastlåsta i vår kultur kan vi inte gradera fara, inte bedöma hot. Planetens kamp för överlevnad får andra- eller tredjerangsbetydelse så fort vi känner oss prisgivna åt ett hot som känns reellt – som att bostadspriserna faller ett par procent. Den jord vi vandrar känner vi inte längre. Vart leder då vandringen?

(Utmaning: skriv om ett hot)