”Dagen svalnar mot kvällen... Drick värmen ur min hand, min hand har samma blod som våren.”
Edith. Jag kan inte din dikt men dess rytm bor i mig, har funnits där som en rikslikare sedan tidiga tonår, att följa och att slåss mot och så småningom lekfullt försonas med. Nu är jag äldre än du nånsin blev och klappar baktakten till din vers.
Du har lärt upp oss alla, även oss som inte är poeter. Det är därför vi glömmer hur djärv din poesi var för hundra år sedan. Fri vers, ack, så rytmisk! Ett stolt kvinnligt subjekt!
Edith. Du var ung ända tills du dog. Du var lungsjuk. Tuberklerna och fattigdomen var dina motståndare. Men i ditt arbete stod du över fjuttigheter som dödshot mot hälsan och mot ekonomin. Du var übermenschlich med dina feberheta visioner. Du hade fötterna i den karelska leran men huvudet långt ovan molnen – bleka kinder, fläckigt röda.
Mängder av kvinnor kan och känner igen sig i sista strofen av ”Dagen svalnar”:
”Du sökte en blomma
och fann en frukt
Du sökte en källa
och fann ett hav
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.”
Säg mig, Edith, har du humor? För många år sedan gjorde Jonas Gardell en travesti av den där strofen. Vill du höra?
”Du sökte en kvinna
och fann en frukt -
du är närsynt.”
Bli förnärmad, om du vill. Men minns att bara de riktigt stora blir travesterade.
din vän
maria
(Utmaning: skriv om att svalna)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som du kan få till det!
SvaraRaderaja jättebra.
SvaraRaderaDum fråga vad heter hon mer en Edith?
Södergran heter hon i efternamn.
SvaraRaderaFin text, som vanligt. Jag har hört den här versionen också:
Du sökte en kvinna,
du fann en säl,
du är besviken.
Den där dikten är bitterljuva tonårsminnen för mig. Jättefint har du skrivit om den.
SvaraRaderaÅh... den fantastiska Edith!
SvaraRadera