I andra hand

Viss forskning säger att man bedömer och kategoriserar en person inom loppet av en nanosekund, på grundval av tre godtyckliga faktorer. I det här fallet var det hennes lugna röst, hennes säkra sätt att röra sig och hennes mapp. Hon hade tänkt på allt och allt låg i hennes mapp. Bruksanvisningar till ditten och datten, en hyresavi, en elräkning, till och med den lilla manicken som man använder för att frosta av frysen.
– Ni får själva besluta vad ni vill ha kvar. Stereon? Den har bluetooth. Fasta telefonen? Köksgrejerna?
Vi tittade på varandra. Vi hade helst inte velat hyra möblerat.
– Fasta telefonen, sa Bitte. När man ska ringa till myndigheter.
Som om vi ringer så mycket till myndigheter.
– Annars får nog det mesta gå, sa jag. Om du ursäktar.
– Ja men alla möbler blir kvar.
Stark klang i rösten utan att vara hård.
– Givetvis.
En tur till tvättstugan. Varje maskins egenheter. Bokningssystemet.
– Källarförrådet får ni inte, sa hon när hon gick förbi och klappade på dörren. Är det klart?
– Det är klart.
Tillbaka uppe i lägenheten. Citron- och marängpaj med kaffe till.
– Nå, är ni intresserade?
Vi tittade på varann, nickade. Det var ganska mycket möbler.
– Dåså. Så här har jag tänkt: Hyran är på två och åtta. Den sänks några tior nästa månad men vi avrundar till två och åtta. Elen snittar tvåhundrafemtio per månad. Det tänkte jag att vi bakar in. Sen har jag rätt att ta ut tio procent extra för att det är möblerat men det tänkte jag låta bli. I stället vill jag att ni kollar min post och mejlar mig om räkningar, OCR-nummer och så vidare. Summa summarum tretusenfemtio – med administratörsplikt. Kan det vara en deal?

Vi lekte karaktärsleken på vägen hem.
– Noggrann, kontrollbehov, bestämd, vet vad hon vill...
– … anal, ordningssam, juste, tillförlitlig...

Inflyttningsdagen den första oktober höll på att gå om intet på grund av ett okaraktäristiskt regnfall men vi dök upp till slut med vår lilla lastbil från OK. Inte en möbel, bara prylar. Och regnet vräkte. Och på lägenhetsdörren en stor lapp. ”Hann inte städa färdigt. Sorry”

Hon hade inte ens hunnit börja städa, visade det sig när vi öppnade dörren. Tomma och halvfulla flyttkartonger beströdde golvet som var smutsigt och grusigt. Badrummet var fullt av ingrodd kalk, som inte riktigt hade synts bakom hennes luftiga handdukar. Köket var kladdigt och äckligt. Om spisen var framdragen behövde vi inte kolla. Bitte började gråta. Jag försökte trösta henne genom att starta karaktärsleken igen:

– Tvetydig, schizoid, ansvarslös...

Efter ett par dagar fick vi ett mycket urskuldande mejl. ”Jag har ingen aning om vad organisation är...” stod det. ”Räcker det om vi drar av en halv hyra för att ni fick städa efter mig?”

(Utmaning: skriv om ordning)