Tyst vår

”Vi lever i en brytningstid,” säger pappa. Jag lystrar vaket. Ska han äntligen benämna det som är? Cancersvulsten som åter växer i hans hjärna. Ska han säga nu några ord om hur han tänker sig döden, och begravningen, och kanske också något om hur mamma ska klara huset, eller hur hon ska göra sig av med det? Ska han bekänna någon oro eller frustration eller vrede över att ligga i en utsträckt väntan på en säker död som dock kan vara avlägsen?
”Ja,” säger jag mjukt och manande.
Det blir tyst.
”Jag menar klimatet,” säger pappa och den ansamlade luften pyser ur mig. Åter kutryggig sjunker jag ihop. När jag säger något är det vasst:
”Det här är inte en brytningstid. Brytningstiden har redan varit. Vi hade vår chans med Tyst vår.”
”Då var du inte född! Klimathotet fanns inte då.”
”Nej, men vår dövhet fanns redan. Vår dövhet som förpassade miljöfrågorna till ett 'egentligen'.”
”Vad menar du med det?”
”Att vi resonerar så, att 'egentligen' bör vi 'tänka på miljön' men i grund och botten är vi inte redo att förändra våra vanor.”
”Annat än för att åka på fler och fler långresor,” hakar pappa på.
”Köpa fler och fler teveskärmar.”
”Mer och mest av allt.”
Vi ler mot varandra och pappas ögon sluts. En snarkning som en fladdrande fläktrem. Jag tar hans grönvita hand. Varje tid är en brytningstid. En gång satt han och höll min hand så här när jag sov, fängslades av dess litenhet, dess skönhet. En annan gång bröt jag mig fri från hemmet. Sedan dess har fokus varit mer på min generation än på mammas och pappas. Nu dras jag in igen av sjukdom och ålderdom. Fokus är på dem, den som ska agera och sköta är jag. Jag har inga barn. Det var en brytningstid jag missade. Därför är jag ovan vid att vara vuxen på just det här sättet. Jag lyssnar på snarkningarna. Det är en brytningstid. När som helst kan hans liv brytas. Vår samhörighet finnas som ett dunkelt, rått minne. Jag har aldrig förlorat en förälder.

När mamma kommer in sitter jag och gråter.
”Vet du att han vill ha en storbildsteve här inne?” säger hon.
”Neej.”
”Jo. Vi måste förstöra väggen helt och hållet.”

(Utmaning: skriv om en brytningstid)