Oumbärligt

Hon har ringt och bett oss komma en halvtimme senare än vi bestämde men dammsugaren står framme när vi dyker upp. Med ett svettigt leende möter hon oss och slänger fram en skål jordnötter. ”Inte riktigt färdig med middagen,” urskuldar hon sig och stänger in sig i köket. Vi sitter kvar i rummet och beskådar kaos. Högar av böcker och påbörjade stickningar, gamla fruktskal och kläder. Och så damm, damm, damm. Plötsligt dyker hon upp igen. ”Roa er själva!” säger hon och går med beslutsamma steg fram till bordet. Ena halvan av det befriar hon från högar genom att lämpa över dem på soffan, bråten på den andra halvan skyfflar hon galant ner på golvet. En grön duk med fläckar i tre olika färger blottas men den får ligga kvar. Snabbt langar hon fram bestick och tallrikar och så kommer middagen in, italienska delikatesser – mozzarella, kallskuret, kronärtskockshjärtan, oliver. Hon har bara öppnat förpackningar och skurit ost och tomat. Sist kommer hon ut ur köket med en rulle hushållspapper och en flaska vin. ”Varsågoda!” När vi satt oss tänder hon omsorgsfullt en kandelaber och korkar upp vinet. Sen tar hon fram en rund liten bit metallfolie. ”Vet ni vad det här är?” säger hon. ”Det är en Drop-Stop.” Hon formar den till ett rör och sticker in den i flaskhalsen. ”Inget spill. Inga fula fläckar. Jag klarar mig inte utan den!”

(Utmaning: skriv om en oumbärlig pryl)