Gandhi i trappan

Jag tordes inte ta rollatorn till tunnelbanan längre. Hissen stod tre gånger av fyra. Jag åkte givetvis inte kommunalt mer än när det var oundgängligt. Det var en pärs. Redan när jag var framme vid tunnelbanan var jag skev i ländryggen av att gå med käpp. Smärtan strålade genom nervbanorna. Och så var det de tjugotre stegen upp till perrongen. Käppen fick ta så mycket vikt, det förundrade mig att den inte spjälkades. Jag räknade många långa sekunder för varje trappsteg.

Plötsligt dundrade det till där uppe. Ett tåg hade kommit in från stan och mot mig i trappan slamrade en störtflod av resenärer. Jag hukade instinktivt och höll fast mig med båda händerna i ledstången. Jag ville bara att det skulle gå över. Då fick jag en hård stöt av en portfölj i magen. Portföljägaren var brokig i ansiktet och såg ut att vara på krigsstigen.

– Öh! Vi har fortfarande högertrafik i det här landet! skrek han.

Jag förstod att han var stressad av många andra saker också, bara i viss mån kunde jag ta hans utbrott personligt.

– Förlåt! väste jag, dubbelvikt efter slaget. Käppen hade jag tappat. Den hade dunsat nerför trappan, var förlorad i människoströmmen därnere. Tur, tänkte jag, att ispiggen var uppfälld.

Mannen hade stannat bredbent mitt emot mig. Vi stoppade effektivt flödet i trappan. Nu hötte han med handen mot mig.

– Gamla kärringar som du har väl andra tider att åka och shoppa på. Du behöver inte ge dig ut mitt i rusningen!

Jag log mot honom. Han fick mig att tänka på Gandhi, som en gång blev tillfrågad om han inte blev arg över engelsmännens kränkande beteende. Då svarade han: ”Visst kan man bli arg när man blir kränkt. Men om man har en god självkänsla blir man aldrig kränkt”. Det läste jag en gång i en intervju med AnnBritt Grünewald i SJ:s tidning.

– Står du och skrattar åt mig, tant? sa portföljmänniskan.

Då skrattade jag faktiskt till. Jag började berätta för honom om AnnBritt Grünewald och Mohandas K. Gandhi, långsamt och omständligt berättade jag tills han muttrande avlägsnade sig, efter att ha utstött ett:

– Du är ju för sjutton inte klok.

(Utmaning: trappa)