Palt med poltergeist

Syskonlikhet? Knappast. Syskonkärlek? Om. Du for omkring som en poltergeist i din kamp mot patriarkatet, hela samhället var din arena och allt det jag såg som viktigt var perifert för dig: sömn, näringsrik mat, ja, också skönhet. Jag brukade säga att man borde använda pluraländelse när man talade om dig. Du hade sådan kraft. ”Kvinnor”, inte ”kvinna”. ”Petronellorna” kommer på middag, inte ”Petronella”.

Allt som oftast kom du faktiskt på middag. Du prioriterade det – jag vill tro att det var för att du älskade mig. Du älskade mig och du älskade min palt, äkta gulgrå pitepalt, gjord på mandelpotatis men utan kornmjöl, en hyllning till vår äldsta barndom i norra Norrlands kustland. ”Jag skulle kunna äta det här jämt,” sa du och jag trugade på dig en beskrivning av hur man gör: ”... och smeten ska vara så lös att den nästan rinner mellan fingrarna...” avslutade jag och såg att du var på en helt annan plats.

Den här gången var det Afghanistan, fick jag veta. Ett revolutionärt kvinnokollektiv som behövde stöd. Tre medlemmar redan fängslade av talibanerna. Behövde lyftas fram, få medial uppmärksamhet i väst. Du skulle åka följande måndag.

”Du får inte,” sa jag misslyckat. ”Är du inte rädd?” försökte jag locka fram nejet ur dig själv.

Du såg helt enkelt inte faran. Eller så hörde också ditt eget liv till det som var perifert för dig.

Den kvällen ställde jag upp en ny pannå på staffliet, väldigt ovanlig i formatet – den var väl ungefär en gånger en meter. Där målade jag allt jag var rädd för i den stunden. Jag skulle ge den till dig när du kom tillbaka. Landskapet var bisarrt. Jag skulle dölja det bakom ett transparent draperi hade jag tänkt men jag hann inte så långt. Budet kom bara någon vecka efter att du hade åkt. Besvärjelsen hade misslyckats. Den konstiga kvadratiska tavlan hamnade bakom bokhyllan i skrubben.

(Utmaning: välj fem ord på P och skriv en text som innehåller minst två av dem)

(Mina ord: poltergeist, pannå, patriarkat, palt, pluraländelse)