FORMA

Natt före nyår: snart ser vi bara svansen av Ormens år. Den trettioförsta januari travar Hästen in, fri och rolig. ”Jag har aldrig varit så arg som i år” säger du. Jag bryr mig inte om att fråga vad du varit så arg på, det mesta vet jag ju, och jag säger definitivt inte att min egen ilska dalat. Det kanske du ändå anat, för du far plötsligt ut: ”Du, du har ju inga åsikter längre!” Jag säger inget, skär bara ytterligare några potatisstavar till vår Janzons. Det går inte fort men de blir tunna, jämna och fina, precis som jag vill ha dem. Du grinar över löken: ”Ska du lova något i år?” Jag tänker efter. ”Vet inte. Det brukar komma spontant. Du då?” ”Jag har massor av funderingar. Jag ska förstås lova att göra allt för att rösta bort den här skitregeringen men jag vill gärna komma på något mer privat.” ”Du har ett helt dygn på dig. Själv har jag funderat på att ha ett motto för nästa år.” ”Ett motto? Berätta!” ”Det är långt. Det handlar om formgivning.” ”Om att formge potatis?” säger du sarkastiskt och far med blicken över mina prydliga potatistravar. ”Om att formge livet.” ”Säg!” ”Det är långt. Jag måste läsa innantill.” ”Jaha,” säger du mindre intresserat. ”Läs det då.” Jag hämtar din gamla snedlästa Walden ur bokhyllan och bläddrar fram: ”It is something to be able to paint a particular picture, or to carve a statue and so to make a few objects beautiful; but it is far more glorious to carve and paint the very atmosphere and medium through which we look. Every man is tasked to make his life, even in its details, worthy of the contemplation of his most elevated and critical hour.” Du står och gapar, hötter sen med kniven mot mig och säger: ”Din mossiga, högstämda gamla övervintrade tonåring!!! Thoreau! Lova mig en sak – bara lova!” Du fryser rörelsen med knivspetsen farligt nära min kind. ”Vad ska jag lova?” frågar jag. ”Börja i terapi!”

(Utmaning: ”Välj ett ord vardera på följande bokstäver och skriv en text där minst två av dem ingår: A, R, F, M, O”)

(Mina ord: arg, rolig, fri, motto, orm)