En gammal människas önskan

Svep mig i linne. Klä på mig mina vadmalstunga sjok av tyg, pansar av filtad ull. Oformlig och tyngd vill jag gå fram – en entitet som nästan är en människa. Ingen ser mig då, ingen kan tillskriva mig en kropp. Allt det som är kroppsligt är förbi. Jag är ett litet smuts i marginalen. Om än människor rör sig i mitt synfält har jag förlorat plikten att höra till. Jag är satt på undantag. Jag ska bära min obekväma klädnad i ensamhetens berusning. Ingen ska komma mig nära. Allt det är förbi.

(Utmaning: klä)