Perspektiv på det vanliga

”Schloofs” låter det när våra skodon sjunker ner i den vattensjuka gräsmattan utanför Åkeshovs slott. Den som har de gröna gummistövlarna är jag. Den som har de rosa med stiliserade japanska kattungar på är du. Och regnet som faller över oss båda är regnet. Sprött och stilla stämmer du upp till sång: ”En vanlig grönskas rika dräkt...”

– ”Vänlig”, rättar jag.

Så många skolavslutningar har du inte varit med om än.

– På sommarn är det ”vänlig”, på vintern är det ”vanlig”, säger du och börjar om från början:

”En vanlig grönskas rika dräkt...”

– Men grönska är väl inte vanlig på vintern? På vintern ska det vara snö. Vi borde åka skidor nu!

Du stannar, tittar upp mot mig, allvarlig.

– Den är vanlig nu. Den har varat ända sen påska.

Jag kontemplerar det perspektivet medan jag rensar tänderna med en ekkvist.

– Det är alldeles för varmt, säger jag lamt.

– Jag vet. Glaciärerna smälter vid polerna.

– Så du vet.

– Alla vet. Teodor i min klass är... är sjuk av oro.

– Och du?

Du fäller huvudet bakåt och jag gör automatiskt detsamma. Lindarnas kronor flätar tak över oss.

– Jag tror... börjar du med outgrundliga blicken uppåt mot trädtaket. Så ändrar du dig.

– Nej, jag tror inte. Jag försöker klara mig med ironi.

– Barn vet inte vad ironi är, säger jag förhastat.

Allt man lärt av Muminmamman är inte nödvändigtvis sant i alla situationer.

– Jag klarar mig med att göra det jag vill göra. Samla Hello Kitty och lära mig laga mat. Läsa om grundämnen och andra länder. Man får inte bara sätta sig och vara förtvivlad.

– Du får mig att tänka på en man på 1500-talet. Han sa att om världen går under i morgon, ska jag idag plantera ett äppelträd.

– Luther.

– Hur visste du det?

– Jag går i skolan, du vet, säger du lätt avfärdande.

– Du. De har dagens lunch på slottet. Ska vi äta litet?

”Schloofs” låter det när vi lirkar stövlarna ur hålen, där vi sjunkit ner. Vi plaskar runt slottet till huvudingången. Du går fram till julgranen som står utanför, omfamnar den så långt du räcker och snusar in dess kärva doft.

(Utmaning: ”vanlig”)

(tack till Werner Aspenström)