Tillbaka

Jag har sagt mig att jag vill vara inne, här, i det här rummet. Ett rosa brokadöverkast bland mildvita stringhyllor, böcker och hemligt formade fåglar, alla i vitt och gått. Det är inte hur det ser ut som räknas. Det är olika varje gång. Det är därför jag fortfarande tror mig ha hemortsrätt. Här inne lever jag det där livet, rymd under en huvudskål, de ljudlösa, helande andetagen. Jag är ogin: det är ett rum bara för mig. Bara där kan jag kommunicera. Resonansen inne i huvudet översätts långsamt i karvade bokstäver: a B q L. Där finns något för dig men mest för mig. Jag lever inte utan detta. Därför nu så svag. Inte för att jag låtit mig distraheras. Jag har inte offrat någonting. Av nödvändighet har jag distraherats. Och när jag kommer tillbaka är keramikfåglarna bräckta, som sprängda inifrån, och luften är full av damm. Sveper över med en trasa. Någon gång ska jag ta till en burk färg – någon gång när jag inte törstar så efter att vara här. Rummet kan faktiskt se ut hur som helst, det kan se ut som det ser ut utanför rummet, till och med. Huvudsaken är kraniet med luft i och skönheten i bokstäverna som kommer ut. a B q L.

Jag har inte offrat någonting. Av nödvändighet har jag distraherats. Nu är jag tillbaka.

Utmaning: skriv om att distrahera