Han
frös ihjäl på Stockholms slott. Drottning Kristina ville inte
värma honom. Så slutade han att existera. Cogito
ergo sum.
Denna enfaldiga förmätenhet. Humanism i sin fulaste form, långt
innan begreppet existerar. Alla grönsakerna då? Mänskliga och
andra?
Den
tid han existerade fanns han noga inskriven i sin tids paradigm. Ja,
så är det, fastän han orsakade ett paradigmskifte. Han tyckte att
han tänkte fritt, såg inte den glasbubbla som höll honom instängd.
Så är det för oss alla. De flesta. Alla. Jag tänker på dig och
mig nu. På allvar.
Jag
tänker på hans gudsbevis. Gud finns för att vi kan tänka oss
henom... (ungefär). Det som borde ha blivit en hyllning till den
mänskliga fantasin (vad allt kan vi inte tänka oss? demoner och
rumpnissar och mycket mer) blev ett futtigt, illa tänkt gudsbevis.
Men
han var fantastisk på matte. Om han hade hållit sig till
matematiken hade den västerländska moderna filosofin, som han
formade, kanske blivit roligare.
(Utmaning:
skriv om ett bevis)
Mmm tyckte jag om; så det är han som begränsar oss i vårt tänkande. Man ska inte blanda fantasi o matematik. Hon gjorde nog rätt i att inte värma honom*B*
SvaraRaderaJa, när man verkligen tänker efter så blir det ett futtigt citat att ta till. Men alla som kan tänka ut matematiska formler har min djupa vördnad, tänk att kunna förklara så komplicerade saker. Under många, många år passerade jag dagligen hans sista bostad, där han behandlades med åderlåtning, men inte blev jag klokare för det! Huset revs, men delar av fasaden sattes upp pådetnyahuset, bl.a. ett helt fantastiskt burspråk. Och som vanligt imponeras jag av din texts stil och ämne.
SvaraRaderaInledningen imponerar stort på mig. Väl skrivet som vanligt.
SvaraRaderaHåller med. Det finns mycket jag kan tänka på och fantisera om, som jag inte vet om det existerar :-).
SvaraRaderaOch intressant att läsa texten!
Gillar din text. Jag har alltid velat göra tvärtom "Jag finns - alltså tänker jag"
SvaraRaderaÅh - jag tror faktiskt att jag och Descartes är lite själsfränder, även om jag tycker illa om det. Utan att tänka vore jag ingenting. Alltså, jag som jag själv.
SvaraRaderaMen jag fattar poängen. Och det är svällande stort, det som din text omfattar.
Pinsamt för Sverige, som vanligt. Ned med monarkin!
SvaraRaderaTänkvärt. Roligt. Klokt.
SvaraRaderaHeja saqer. :)
SvaraRadera