Slöseri

Det är ett ödslande med ögon när dina är så tomma som nu. Ett dåraktigt överdåd av armar när dina ligger sovande som slutna liljor. När din mun är så grå som i denna stund är det en grov misshushållning med vävnad.

Jag vet inte var du finns nu. Du är här och ändå inte. Jag försöker böja din arm. Den ligger bara stelt. Jag trycker en lätt puss på dina läppar som inte går att sluta. Så för jag handen upp mot dina ögon, försöker stänga dem, men den tomma blicken är envist kvar, som ett vittne till det ohemula slöseriet.

(Utmaning: skriv om slöseri)