Det
uppstod ett avbrott i det inbrott som inte bara riktats mot, utan
penetrerat, mitt hus. Jag hörde från övervåningen hur min trogne
bichon havanais, Morris, kom morrande mot förövarana. Han morrar
mycket, Morris. Det är därför han heter så – även om ordet
Morris snarare betyder ”mörk, svartmuskig”. Han morrar ända
tills han får närkontakt. Då lägger han upp sig på rygg, för
känd och för okänd, och vill bli kliad på sin mjuka, vita mage.
Han är väl ett trassel som mest är champagnefärgat men på magen
är han vit. Röd kring snorren, där han brukar slicka. Det har att
göra med några enzymer i saliven...
… ja,
inbrottet, ja. Tre tjuvar hade jag i huset, visade det sig när de
alla böjde knä kring Morris och tillfredsställde hans behov. Jag
stod längst upp i den svängda trappan, beredd med pappas
salongsgevär, samtidigt som jag undrade vad i hela friden de skulle
komma att stjäla. Marionetteatrarna? Mammas akvareller? Det udda
porslinet inköpt på lumpbodar och på Dollar Store i Ludvika? Det
fanns absolut inget av värde, utom möjligen min Morris Minor i
garaget, som en samlare kanske skulle ge trettiotusen för. En
engelsk samlare. En engelsk samlare med kolonialt förflutet, som
kunde uppskatta 1 sri-registreringen.
Suck.
Inget av värde. Och Morris blev gosad med länge. Jag önskade
peppra de tre delinkventerna i rumpan men undrade om jag verkligen
hade fog för det, med tanke på det jämmerliga värdet av min
samlade förmögenhet. Men intrång var det ju. Man kan bara inte
stampa in...
… där
brann det första skottet av. Jag orkade inte fundera färdigt. Och
geväret hade magasin, så jag fördelade en salva på de späda
pojkbakarna, vars innehavare kved. Det var lustigt. Och allra finast
var att jag klarat Morris. Han hade studsat upp vid första kulan och
börjat skälla. Nu sprang han upp till mig medan den lilla ligan
fann vägen ut genom garaget, så snabbt att de knappast kan ha haft
en tanke på min veteranbil.
Nu
var det inget inbrott mer. Jag gick och plastade den lilla rutan på
ytterdörren, genom vilken de hade kommit åt att vrida om låset.
Morris fick en leversnitt. Trots vissa brister i vakthundsträningen
– som knappast är hans eget fel – hade han faktiskt avlett
bovarana.
(Utmaning:
skriv om ett avbrott)
Du kan konsten du att berätta en god historia.
SvaraRaderaEn god historia, fast jag lyckas inte reda ut reggen på bilen. Detta trots att jag känner ett antal bilar och ett antal husdjur vid namn Morris.
SvaraRaderaJust another day in Sri Lanka? :) Håller med KB!
SvaraRaderaNej! Morrisen måste ha tagit sig till L-A förstås, silly me.
SvaraRaderaEn god historia!
SvaraRaderaEn riktig sötskröna!
SvaraRaderaSvar; Hahaha! FÖRSTÖR NU INTE ALLTING!
SvaraRaderaWild West goes East;) Gott samarbete kul berättat.
SvaraRadera