Jag
skyr varje tumregel och fasar uppskattningarna. I min ficka bär jag
ständigt en räknedosa – ja, så hette det förr, nu har du väl
en ”app” på din ”fån”. Allt ska vara rätt. På millimetern
och på millilitern och, inte minst, på öret. Det avrundas för
mycket på örena nu för tiden, det ger mig frossbrytningar, men i
kassabokens kolumner fyller jag troget i från kvittona på Ica:
87,43. 99,56. Att örena någonstans i idévärlden fortfarande
existerar gör mig lugn medan det faktum att det kan diffa på ett
par-tre kronor varje månad, mellan hur mycket jag betalar och hur
mycket som stått på kvittona, ger mig kräkningar. Oavsett om det
är till min favör eller inte. Jag mår bättre när jag får
handskas med större belopp än priset på mjölk men jag vänder på
Elon om jag är ute efter en reavara för 1699 kronor och de hävdar
att den kostar ”sjuttonhundra”. Malla, hon som jag var förlovad
med för länge sedan, frågade när hon gick ifrån mig varför jag
inte blivit matematiker. Med min läggning. Och jag sa att... jag
visste inte vad jag skulle säga, jag var inte frimodig nog, mumlade
bara att matematiken inte är så exakt som man kan tro. Hon fnyste.
Men jag säger bara ”pi”. Decimal efter decimal efter decimal. De
höll mig vakna redan på högstadiet. Till slut fick jag läggas in
på sjukhuset med dropp och ljusbehandling. Det var så mor och far
beslöt att hålla alla runda föremål ifrån mig och i princip
tvingade mig att gå helklassisk linje på gymnasiet. På biblioteket
där jag jobbar nu hävdas det att vi har tretusen hyllmeter böcker.
Jag får kväljningar av utsagan, förstås, men lovar mig att själv
aldrig ta den i min mun. På nätterna går jag dit och
kontrollmäter. Jag är snart klar. Jag har bestämt mig för att
presentera resultatet för alla böcker som biblioteket har i sin
ägo, inklusive de för tillfället utlånade. Jag tror det är
ärligast. En gång i veckan får vi nya böcker. Det är lätt att
komma åt att snabbmäta dem, liksom de böcker som utrangeras en
gång om året. Det som ger mig verklig magvärk är de böcker som
försnillas och försvinner. Jag vet att det finns ett exakt mått.
Jag ska hitta det exakta måttet om det så ska ta all min vakna tid.
Bara de oseriösa nöjer sig med närmevärden. Antingen kan det
räknas ut eller så räknar man inte på det. Det måste vara den
ståndpunkt man antar.
(Utmaning:
skriv om något exakt)
Du är otrolig.
SvaraRaderaMatematiken är inte så exakt som man kan tro.:)
SvaraRaderaDu är rolig.
SvaraRaderaOt - roligt berättat!
SvaraRadera:D
RaderaJävlar också (Ja, jag måste svära). Jag hadelovat mig själv att gratta dig när du skrivit Tusen och en puff. Det var nämligen igår, om nu min beräkning är exakt. Grattis!
SvaraRaderaDen berättelsen behöver alla räknenissar, som inte tål att roas med.
SvaraRaderaSkrattet fastnar en aning i halsen. Härligt berättat.
SvaraRaderaStackars människa!
SvaraRaderaDu har beskrivit Silas fullständigt exakt.
SvaraRadera