Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 25 oktober 2012

Morrisräddaren Morris


Det uppstod ett avbrott i det inbrott som inte bara riktats mot, utan penetrerat, mitt hus. Jag hörde från övervåningen hur min trogne bichon havanais, Morris, kom morrande mot förövarana. Han morrar mycket, Morris. Det är därför han heter så – även om ordet Morris snarare betyder ”mörk, svartmuskig”. Han morrar ända tills han får närkontakt. Då lägger han upp sig på rygg, för känd och för okänd, och vill bli kliad på sin mjuka, vita mage. Han är väl ett trassel som mest är champagnefärgat men på magen är han vit. Röd kring snorren, där han brukar slicka. Det har att göra med några enzymer i saliven...
ja, inbrottet, ja. Tre tjuvar hade jag i huset, visade det sig när de alla böjde knä kring Morris och tillfredsställde hans behov. Jag stod längst upp i den svängda trappan, beredd med pappas salongsgevär, samtidigt som jag undrade vad i hela friden de skulle komma att stjäla. Marionetteatrarna? Mammas akvareller? Det udda porslinet inköpt på lumpbodar och på Dollar Store i Ludvika? Det fanns absolut inget av värde, utom möjligen min Morris Minor i garaget, som en samlare kanske skulle ge trettiotusen för. En engelsk samlare. En engelsk samlare med kolonialt förflutet, som kunde uppskatta 1 sri-registreringen.
Suck. Inget av värde. Och Morris blev gosad med länge. Jag önskade peppra de tre delinkventerna i rumpan men undrade om jag verkligen hade fog för det, med tanke på det jämmerliga värdet av min samlade förmögenhet. Men intrång var det ju. Man kan bara inte stampa in...
där brann det första skottet av. Jag orkade inte fundera färdigt. Och geväret hade magasin, så jag fördelade en salva på de späda pojkbakarna, vars innehavare kved. Det var lustigt. Och allra finast var att jag klarat Morris. Han hade studsat upp vid första kulan och börjat skälla. Nu sprang han upp till mig medan den lilla ligan fann vägen ut genom garaget, så snabbt att de knappast kan ha haft en tanke på min veteranbil.

Nu var det inget inbrott mer. Jag gick och plastade den lilla rutan på ytterdörren, genom vilken de hade kommit åt att vrida om låset. Morris fick en leversnitt. Trots vissa brister i vakthundsträningen – som knappast är hans eget fel – hade han faktiskt avlett bovarana.

(Utmaning: skriv om ett avbrott)

8 kommentarer:

  1. Du kan konsten du att berätta en god historia.

    SvaraRadera
  2. En god historia, fast jag lyckas inte reda ut reggen på bilen. Detta trots att jag känner ett antal bilar och ett antal husdjur vid namn Morris.

    SvaraRadera
  3. Just another day in Sri Lanka? :) Håller med KB!

    SvaraRadera
  4. Nej! Morrisen måste ha tagit sig till L-A förstås, silly me.

    SvaraRadera
  5. Svar; Hahaha! FÖRSTÖR NU INTE ALLTING!

    SvaraRadera
  6. Wild West goes East;) Gott samarbete kul berättat.

    SvaraRadera