Smultron med mintsmak

– Vad är viktigast för dig i livet? frågar jag.
Vi sitter i lä intill strandstugan, jag läser Hemmets Journal från sjuttiotalet och du betraktar Kalmarsund.
– Munhygienen, säger du rappt.
Jag flämtar. Jag vet att du borstar tänderna noggrant flera gånger om dagen men att detta skulle vara viktigare än politik, ja till och med än kultur och kärlek. Ur mig pyser ett vantroget ljud.
– Jag förstår att du inte tror mig, människor som du brukar inte göra det men du ska veta att jag äcklas av hur du håller på, fortsätter du.

”Äcklas”! ”Håller på”!
– Två gånger två minuter per dag. Jag beter mig som vilken normal människa som helst.
– Det normala räcker inte. Och så den där tandkrämen!
Jag hatar mintsmak. Hur överlycklig blev jag inte när jag hittade en aloe vera-tandkräm, dock utan fluor, som kostade fyra gånger så mycket som en vanlig tandkräm.
– Du vet att jag hatar mintsmak!
– Och jag hatar äckliga munhålor.

Vi kysser aldrig varandra nu för tiden. En gång försökte jag, när vi hade rensat backen på varma smultron men du kastade dig in i köket till din kära eltandborste och massor med tandkräm.
– ”Rent” är inte synonymt med ”mint”, säger jag surt. Två älskande ska kunna dela vardagens sötma i en kyss.
Du rynkar ihop ditt ansikte.
– Länge trodde jag att du inte älskade mig. Att det var därför du inte ansträngde dig att sköta tänderna. Nu förstår jag att det beror på att du är en lägre stående varelse, helt enkelt.

Med detta ”helt enkelt” försvann du ur mitt liv. Slängde ihop ett par saker i en trunk som du slängde in i bagageutrymmet på PV:n. Du visste att det fanns bussavgångar som jag kunde ta och att jag hade pengar. Men ändå. Det kom plötsligt.

(Utmaning: skriv om sötma)