Mitt öga är en tratt. Ur den spiller färger ner på duken, koncentrerade, kondenserade, vackra: koboltblått och en mättad orange med grönsvarta streck som avgränsar färgerna på låtsas.
Ur ögat kommer färgen och handen breder ut den, breda penseldrag. Jag längtar. Det är bara ett jobb. Bara något som måste göras. Ögat är allt.
Som handen breder ut färgen vänder sig tratten ut och in och ögat tar in all färgen igen, översätter medan den är kvar på duken, för alltid fångad i en form. Det killar i ögat när det läks.
Så finns det alltså en förbindelse mellan ögat, handen, duken. Duken måste flytta in i organismen. Och färgen är i omlopp via ögat som läks. Så är det att måla.
(Utmaning: skriv om att måla)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressant beskriven växelverkan. Gillar tanken på ögat som en tratt.
SvaraRaderaInstämmer med Marie.
SvaraRaderaGillar
SvaraRaderaCool!
SvaraRaderajag har alltid önskat att jag kunde måla, nu vet jag lite hur det måste vara
SvaraRadera