Finna stöd

Det här är spännande. Jag smyger uppför trapporna, tre våningar. Det är här jag äntligen ska hitta stödet. Jag ringer på.

Hon är liten och både spetsig och mjuk. Sträcker fram en hand och säger ett namn. Jag gör detsamma. Darrar litet, som alltid när jag är anspänd.
– Jag skulle behöva stöd, säger jag.
– Det ska jag kunna hjälpa dig med, svarar hon.
Vi börjar. Att sjunga involverar hela kroppen. Stödet sitter inte bara i magen, som jag trott. Bröstkorgen är viktig. Den ska hållas vidgad. När man vill ha luft släpper man momentant ut magen. Hon leder mig, övar mig, vilar mig när jag är trött. Jag blir trött som efter att ha sprungit. Och hjärnan! Hålla reda på allt hon säger, hennes instruktioner.

Tre kvart går fort. Hon summerar:
– Använd inandningsmuskulaturen för att kontrollera utandningen. Ett bra stöd innebär att lära kroppen att tro att det är en inandning som pågår fastän man sjunger.
– Men hur ska det kännas? frågar jag ynkligt.
– När man gör rätt känns det som om tonen alstras helt och hållet utanför ens kropp.
– Och när man gör fel?
– Då känns det som om den sitter i stämbanden, vilket den ju faktiskt gör.

Jag haltar nerför trapporna. Ja, jag är så trött att jag blir halt. Jag har alltid varit dålig på att ta praktiska instruktioner. Skönt att hon var litet teoretisk också. Lägenheten dignade av böcker. Jag är säker på att det är hon som ska hjälpa mig fram till ett bra stöd.

(Utmaning: skriv om ett stöd)