– Hur kom du hit där jag är?
– Mina vägar har snirklat som etruskiskt filigran. Fötterna har trampat än hit, än dit, i böjar och slingor. Se hur marken är täckt av mina fotspår! Ändå var jag förvissad om att jag gick rakt fram.
– Nå. Hur mycket vägen än svänger, går man rakt i varje steg.
– Du är så klok och jag fann dig!
– Klokast och mildast är du, min syster, min brud.
– Och hur kom du hit?
– Sidospåren förde mig hit, avstickarna i tangentens riktning. Min väg böljar inte som din men vi möttes i denna punkt...
– Som kanske är ett mål.
– Det mål vi inte anade.
– Allt är väg.
– Allt är väg.
(Utmaning: skriv om en omväg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Poetiskt
SvaraRaderafantastiskt fint, som en dialog mellan himmelska väsen
SvaraRaderaFiligranliknelsen lägger liksom ribban i detta sköna strömhopp.
SvaraRadera(Jag kan iaf uttala "etruskiskt" i medeltempo 8,5 ggr i rad(!)
....det är vägen som är mödan värd...;)
SvaraRaderaHärligt filosofisk dialog.
"Du är så klok och jag fann dig"
SvaraRaderaAllt ÄR väg!
SvaraRadera