Ömsa skinn

Ditt lidande är din gloria vars varma strålar smälter min själ. Kanske gäller också det omvända. Jag känner inte ditt lidande, du känner inte mitt fast vi är kännande varelser. Vi kan utgå från att vi har lidit. Med ömhet ska vi stryka det toviga håret under den där brännande glorian. Vi ska peta varandras klor, ge åt varandra chansen att ömsa skinn på en dragfri plats. Så kan vi då se sakligt på vad vi lidit, vad vi åtrått, vad vi utplånats av och vad som ännu återstår. Lidandet ska vi vända ryggen genom att söka visheten, visheten om lidandet. Då dras våra små pallar undan under oss, vi dväljs på bara marken. Det är skönt. På stampad jord är det lätt att känna att allt är i ständig förändring, att varaktig lycka inte gives och att självet inte finns.

(Utmaning: skriv om att lida)