Utmaning 323 - Ett klet

De hade försökt fästa frön på henne. Hon var nu en kletig sudd. Där honung och sirap inte varit klibbigt nog, hade de doppat henne i resin. Det stod i alla fall 'resin' på burken och klibbigt var det som var i. De hade tänkt sig henne som ett slags kotte, med lager efter lager av perfekta fjäll, men hon såg mera ut som något som rullat efter Sudhana under hans långa, långa pilgrimsfärd för länge sedan. Allas vår pilgrimsfärd blir lång, tänkte Marjorie med plötsligt vemod när hon såg den tilltufsade, dammiga, frånstötande tingesten som varit snart sagt överallt med sin kletiga hinna. Hon var för använd för att vara användbar men inte tillräckligt använd för att vara oumbärlig. Hon var just detta: dassig, dammig, grå och frånstötande bland andra dassiga, dammiga, grå och frånstötande föremål. Hon var just sådan, att man lätt skulle kunna göra sig av med henne när alla andra vände ryggen till. Den vördnad Marjorie kände för henne skulle hon inte kunna garantera henne. Försåvitt hon inte ställde till med brännoffer! Bensin var svaret. Marjorie hade inte ens hunnit tänka tanken färdigt förrän hon bemängt sudden av den sorgliga skepnaden med bensin och tuttat på. Hon förtärdes som av den proverbiala elden, förgicks just som av en förtärande eld och var alls icke mer. Flortunna kolflagor var allt som var kvar av henne. Inte ett dammkorn, inte ett klet.

(Utmaning: skriv om något klibbigt)