Utmaning 320 - Helmer

Grå februarigryning. Sportlovets sista dag. Lägergården sover. Snarkningar från ledarnas rum. Där ligger snygge Helmer, som alla är förtjusta i, Micke E, Micke A, Micke P och - bakom en skärm - Frida och Gunnel. De är vuxna allihop men ändå unga. Naturvetare mot humanister. Ibland verkar det vara ballast med naturvetare, ibland med humanister. Fast Helmer går fyran, teknisk linje. Hon har ritat ett chiffer: "BH" för Helmer Bengtsson (omvänt, så att det inte ska vara så lätt att uttyda) så ett hjärta, en pil, ett "T" och en fyra. Hon har målat det med Tipp-Ex på sin brandgula pulka, ganska stort. När hon ligger framstupa på pulkan känns det som om hon gör något vågat. Det är märkligt - hon vet redan hur det känns att trycka kroppen mot Helmers kropp. Han ska upptäcka henne en dag, inse vilken mogen och intelligent tjej hon är, fast hon knappt har bröst.

Nu lägger hon renskinnet på pulkan och sig själv ovanpå, på rygg för en gångs skull. Sen vet hon inte vad som händer, allt försvinner utom himlen, i en rasande fart far hon nerför backen och banan låter inte längre av packad snö utan av is. Hon kastas och far uppför kanterna, dunsar hårt och tungt och fortsätter i samma helvetiska tempo tills hon studsar mot hoppen längst nere i backen och flyger från pulkan. Tystnad sen. Munnen smakar blod. Kroppen ömmar. En tand sitter lös. Mödosamt börjar hon ta sig uppför backen.

När hon kommer upp kokar redan chokladen.
- Vad har hänt? Du blöder! säger Helmer förskräckt.
- Jag såg inte att någon har spolat banan. Det är livsfarligt därute.
- Gapa!
Han har mjuka tummar. Känner han att hon har mjuk mun?
- Det är nog bäst att vi åker till Folktandvården.

Kan ett sportlovsläger sluta bättre? "Min kille och jag", tänker hon prövande där hon sitter bredvid honom först i bilen de tre milen in till stan, sen i väntrummet. Hon överväger att hävda att hon har tandläkarskräck för att få honom att hålla hennes hand men bedömer det som otaktiskt. Hon ska visa vilket tappert hjärta som bankar innanför bröstkorgen på en liten tjej.

- Vilken sympatisk kille, säger mamma när Helmer lämnat av henne och fått kaffe och bullar för besväret. Själv kan hon inte fika, hela munnen känns bedövad.
- Jo, han är OK, säger hon sammanbitet.
- Märkte du inte att banan var spolad?
Inget svar.
- Snygg var han också.
- Men mamma, sluta.

(Utmaning: ett flertydigt ord att skriva om: banan)