Utmaning 312 - Den lille rumänen

Ett förortstorg om försommaren. Två fruktstånd, ett blomsterstånd och två livsmedelsbutiker. A-laget i centrum. Hundar, folk, rörelse och plötsligt en ton - en ton så ljus och klar som fick de känsligaste att lystra. Vid en pelare hade en rumänsk dragspelare satt sig för att pröva sitt instrument. Han fick några kronor i Ikea-kassen som låg framför honom. Detta var den första dagen.

Den andra dagen kom han tidigt, la ut sin kasse, plockade fram dragspelet. Nu var han säker. Nu kände han platsens ton. Nu var det bara att improvisera över den. Pengarna strömmade in, inte bara mynt utan många tjugor, femtiolappar, till och med hundringar. Han föste musiken framför sig som en yster kalvskock. Människorna på torget visste inte varför de kände sådant välbehag men betalade gjorde de. Inte bara i dragspelarens kasse, torghandlarna fick också sin del av befolkningens givmildhet. Så hade den lille rumänen tänkt ut det när han stämde sitt instrument.

Och människorna som korsade torget på dagtid gick som i ett rus. De inte bara korsade det, de stannade en god stund, njöt en glass och kände sig märkvärdigt burna. Så kom den tredje dagen. Dragspelaren hade spelat någon timme, och nu verkade även han fångad av ruset. Det var inte planerat. Han skulle hålla sig kall och hösta in pengarna. Nu gick han från mazurkor till fugor till tolvton och svetten stänkte över dragspelet. Ingen gav akt på honom, han kunde lika gärna ha spelat naken. Och i ett nu gjorde han det! Han tog en liten paus och krängde av sig T-shirt, byxor och kalsonger, stod där i all sin prakt men gömd bakom det stora dragspelet som nästan räckte honom till knäna. Lagens väktare gick förbi men tänkte inte på dragspelaren, bara på dragspelstonerna, besynnerliga, eldiga. Försiktigt lättade de på klädseln och trädde in i dansen framför ICA Supermarket, där unga flickor och distingerade herrar allt mer lättklädda svängde runt med saliga leenden. Och vår rumän, han spelade. Var det fradga som syntes i hans mun?

Med ens tystnade musiken tvärt och underligt och över torget ljöd ett fasansfullt skrik. "Oi, oi, oi" lät det ungefär - det är "Aj, aj, aj" på rumänska. I sitt vilda spel hade rumänen klämt snoppen mellan två stålskodda lameller i dragspelet. Förtrollningen var bruten. Poliserna såg till att rätta till klädseln och gripa den förargelseväckande. Folket på torget inspekterade sina portmonnäer och trodde sig bestulna, eftersom där fattades pengar som funnits där förut. Och vår stackars rumän fick åka på enkel biljett tillbaka till Bukarest. Varje gång han får stånd minns han försommardagen i Sverige, för hans snopp kommer för alltid att vara böjd i trettio grader.

(Utmaning: skriv om förtrollning)