Det skulle vara en dassbok. En sådan där bok som alla fick skriva i när de var på toaletten. Men det blev jag själv som skrev mest. Minnesvärda citat, som "Be happy while you're living, for you're a long time dead." En citat- och gästbok skulle det vara men det hajade ingen. Folk skrev inte att de fått god mat och njutit av utsikten. Antingen skrev de ingenting alls, eller så skrev även de citat. Citatavdelningen ville jag inte att någon annan skulle blanda sig i. En kvinna skrev av ett mjölkpaket men det var inte det värsta. Det värsta var när John skrev: "Det finns alltid något i våra vänners brist på framgång, som inte är oss helt emot." Vem han citerade kommer jag inte ihåg. Jag lät det stå kvar någon månad, under vånda, men sen tog jag ett tidningsurklipp och klistrade över citatet med det. Tidningsurklipp var också ett viktigt inslag i dassboken. Detta tror jag handlade om en man som tappat bort sin penis. Det tyckte jag var roligt. Men skadeglädje betackar jag mig för.
(Utmaning: skriv om skadeglädje)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dassboken låter som en genial idé, i synnerhet om toalettbesökarna kan hantera den på ett bra sätt :)
SvaraRaderaBra historia du berättar.
Bra berättat, jag tycker att Johns citat var tänkvärd, som man har jag inte samma humor som du när det gäller tidningsurklippet
SvaraRaderaOvanlig o träffande historia. Javisst har människor svårt för att med egna ord skriva vad de verkligen tänker o känner, lättare att då kopiera någon annan...
SvaraRaderaTyckte jag oxå var roligt..."tappa bort sin penis"...säkert höll dom stenhårt i sin lille snopp när dom kissade där.
SvaraRadera