Utmaning 319 - Cancan i Filadelfia

Strängmusiken står på podiet framför korset i körsbärsträ. De sjunger Pärleporten. Nu kommer versen som alltid får Nils att rysa: Under över alla under - allt förlät han mig en gång... "Under över alla under" Han tänker på cancan, på Vilda Västern, på spetsmamelucker. Blir vimmelkantig vid tanken. Det är så mycket under, så mycket över, men mest under ändå. I sitt huvud sjunger han till can-can-melodin, i en upprorisk underström. Det går rätt bra. Pappa säger "Jesus, Jesus" och för samman pekfingrarna vid näsroten. På Nils står håret i nacken. Det gör det ofta till strängmusikens sånger. Blott en dag är en favorit, så också O, store Gud men mest, allra mest, Pärleporten. Han ska gifta sig en dag och då ska han vandra in med sin mö till Pärleporten. Eller kanske rentav dansa in? I spetsmamelucker... Är det en syndig tanke? Han vill känna bomullsbrodyr mot sina ben, kicka upp de frasiga kjolarna... Ja, han blir upphetsad av att tänka så. Då är det nog syndigt ändå. Hemma i Hedmans skrubben står utklädningskläderna. Kostymerna ratas av alla utom Anna-Maria. Nils' egen favorit är ett bläckblått konstsidenfodral. Men några cancan-klänningar finns inte. Dem får han tänka på här, i kapellet. Låt mig få höra om Jesus, skriv på mitt hjärta vart ord... Det är en ny sång nu, en obehaglig. Nils gillar inte tanken på ett tatuerat hjärta. Har pappa tatuerat sitt hjärta? Har mamma? Gör det mycket ont? Han tänker på det rökta älghjärtat till jul. Kroppens möraste muskel, som knappast går att bedöva. Då stannar ju allt. Kräver Jesus att man ska tatuera hjärtat utan bedövning? Ja, det är nog så. Alla har säkert gjort det. Inför dopet, kanske. Mamma och pappa är döpta, inte han. Han måste komma på ett sätt att fråga. Men han kommer inte att göra det. Förmiddagsmötena i Filadelfia ger upphov till så många frågor, så många tankar, som han ändå aldrig släpper ut. Försiktigt tittar han på de andra barnen. Stefan och Mikael sitter och spelar luffarschack, det syns. Alla tjejer sitter skenheligt som han själv. Det är nog han och tjejerna som väver orden samman till korgar att färdas i, nu och framgent. Kanske ska han stå där på podiet själv en dag, vara predikant med vit krage och vita manchetter? Ska han låta det hända? Det är vad pappa vill, och mamma. Det krävs stark kraft för att få en vanlig uppväxt. Hey Baberiba och Björn Skifs. Stefan och Mikael skulle mäkta med det men knappast han själv. Att inte skapa obehag för sina föräldrar är viktigare än att bli lycklig.

(Utmaning: Ett flertydigt ord att skriva om - under)