Utmaning 58 Skriv om en minnesvärd födelsedag

Den är glömskevärd, egentligen, men jag minns den mycket tydligt: Annelies födelsedag. Hennes familj var utöver det vanliga. Annelies mamma Barbro hade gjort så att det var socker på kanterna på glasen. Och en apelsinskiva som liksom satt fast. Eller var det citron?

Annelies mamma och pappa hade cafeterian i simhallen. Räksallad på tekakor. Jag tyckte varken om tekakor eller räksallad men ibland gick vi dit och fick sådana mackor. De var de dyraste. Huvudets håligheter fyllda av majonnäs.

Nu var det kalas. Det var ett par stora killar där. En hade röd fluga i skinn. Försöka göra intryck. En av dem stod bakom mig i kön till fiskdammen. Jag var exalterad. Jag minns inte om det var för fiskdammen eller för att jag var besatt av att göra intryck på de stora pojkarna. Jag var i och för sig korthårig men jag hade en ljusblå klänning med svart sammetsband och vita kalasbyxor i spets. Jag var presentabel.

Jag var så upptagen, så exalterad, så utanför mig själv, att jag inte märkte vad som var på gång förrän det var för sent. Förrän den varma rännilen rann utefter benet innanför den vita spetsen, plaskade på golvet. Även då försökte jag ignorera det. Tänkte att om jag inte låtsas om det, finns det inte riktigt. Som en prutt. När Annelies mamma Barbro förde mig ur ledet till fiskdammen, skrattade de stora pojkarna.

Det värsta var att de vuxna trodde att jag var så girig, att jag inte ville förlora min plats i ledet till fiskdammen för att jag var kissnödig. Nej, det värsta var att de stora pojkarna skrattade. Skrattade nedlåtande. Nej, det allra värsta var att Annelies mamma Barbro förklarade för en annan mamma som var där, att jag var ett år yngre än de andra.

Jag var ett år yngre än de andra. En ständig anledning att verka stor. Det här var en av de få gångerna jag misslyckades. Och inte förstod jag heller, att det är omöjligt för en femårig tjej att göra intryck på killar som säkert är åtta, kalasbyxor eller ej.