Utmaning 36 Landet utan namn

Det är en vilsen väg. Ja, inte för mig, jag är väl den ende här som vet var vi är, men de har inte vett att lyssna på en annan. Bra, en stolpe. Då kan jag lyfta på benet och slå en drill. Vi har varit här tre gånger förut. Ja, nu börjar de gaffla. De känner också igen skylten. Sedan vi var här sist, har överfurir Lundströms patrull också varit här igen. Det känner jag på doften av min gode vän och trätobroder Kvick.

De går hitåt. De går ditåt. De vet inte vartåt. Vi ska hitta flodens källa och kartlägga området åt trupperna men har inte ens med oss en kompass.

Det börjar bli en månad sedan vår armé erövrade det här landet. Sedan har förtruppernas uppgift varit att slå ihjäl så många infödingar som möjligt. Vad jag förstår, från min låga horisont.

Vi i rekognoceringspatrullerna ska märka ut landet. Det har blivit ett land utan namn. Överfurir Lundström är en bokslukare av rang och har läst om kolonisatörer som i okunskap gett namnen "Hemma" och "Vår by" och "Floden" på olika språk åt platserna efter att ha frågat infödingarna. Det vill han inte vara med om. Inte kapten Willemson heller. De har bestämt att namnen får vänta.

Nu står de här, tomma i ögonen. Några infödingar finns inte längre att få tag på. De har hunnit fly inåt landet medan Lundström och Willemson har velat. Svea rike, lär inför nästa kolonisation: låt hundarna gå först i ledet. Vi vet riktningen. Voff!

(Utmaning: En bild att skriva om)