Igår sa hon:
- Hur mycket tonåring tycker du att jag är, på en skala från noll till tio?
- Tre, svarade jag snabbt.
- På vilka sätt tycker du att jag är tonåring och på vilka sätt inte?
- Jag analyserar inte mina vänner på det sättet, sa jag, inte helt konsekvent. Jag hade ändå svarat på den första frågan.
Hon är mitt gudbarn. Hon är snart femton och sätter en ära i att vara barnslig. Själv tycker jag inte hon är särskilt barnslig, hon går att prata med om allt på ett jämställt sätt. Jag längtar efter måndagarna, när jag får träffa henne och hennes tvillingsyster, mitt älskade bonusgudbarn, och deras föräldrar. De är intressanta hela högen. De är så intressanta, att man själv känner sig intressant när man är med dem.
Hon har sedan länge bestämt vad hon vill ha i födelsedagspresent av mig: ett inramat handgjort papper med orden "barnslig, nyfiken, insiktsfull" textade på både svenska och sinhala. Det ska bli roligt att göra. Kanske vill hon ha det högst ett halvår. Kanske inträder hos henne och hennes syster en tonårstransformation, när de ramlar i trollkarlens hatt och blir oigenkännliga. Det ska bli intressant!
(Utmaning: Skriv om den mest intressanta människa du pratade med igår)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver så bra Marmoria!
SvaraRaderainsiktsfullt ger du mig en bild som skulle passa var som helst i en bok, en berättelse eller nåt man berättat för en vän.
levande skrivet.
"De är så intressanta, att man själv känner sig intressant när man är med dem". Ja, så är det med vissa människor. De lyfter en till oanade höjder. Du är intelligent i ditt sätt att beskriva människor och du skriver intelligent. Fast jag ryser ibland, för att du skriver så otäckt också, men inte idag:=)! Insiktsfull, barnslig och nyfiken, en bra kombo för en författare i allmänhet och en människa i synnerhet! Cissi
SvaraRadera