Hon kallades Surmöken men var icke desto mindre kejsarinna av Pongopongoland alltifrån sitt tillträde till sitt frånfälle. Pongopongo! Där bodde många ystra kurrekurredutter, som hade utvandrat från Kurrekurreduttön under den grymma men falskeligen skönmålade långstrumpianska eran, jämte de ihärdiga pongopongoleserna själva som jobbade i de statliga sulfatfabrikerna. Å, så det stank om hela Pongopongoland. Mest dock om kejsarinnan, Surmöken således kallad. Under en hermelinmantel, geggig av ålder, gick hon dag som natt i dubbla underställ av ull och kamelhår. Tvål och vatten var hennes största skräck, vitkål och bönor hennes största glädje. O, så hon svettades. O, så hon fes. O, så hon dunstade. Det dunsade i hovet när Surmöken defilerade förbi, dunsade av unga oerfarna adelsfröknar som dånade, enär de inte noga tamponerat sina näsor.
Första resan dånande gav karbasning, andra resan uteslutning ur hovet, tredje landsförvisning för högförräderi. Jo. Till Kurrekurreduttön gick skeppen med de dånande, ej tillräckligt underdåniga. Dubbelt bittert var deras öde, ty de färdades med lasterna av stinkande sulfatmassa, som skulle göda huset Långstrumps digra affischproduktion. Tillbaka for sen skeppen över haven vida, tyngda av bananer på däck och flyende kurrekurredutter i sulfattankarna.
Så kom det sig att kurrekurredutter kom sig upp i staten i Pongopongoland: veckorna i sulfattankarna formligen immuniserade dem mot stinkande utsöndringar av alla slag, så ock kejsarinnans. Så kommer det sig att de sitter på de viktigaste posterna alltjämt, i dagens demokratiska tid enkannerligen som premiärminister och justitiekansler. Nu vet du det, min son. Se, det var allt en surt stinkande saga!
(Utmaning: Skriv om något som luktar surt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sicken saga!! ojoj jättebra , man ville hålla för näsan... super bra!!
SvaraRaderaJädrar i mej vilken dynamik, SKIT-bra!
SvaraRaderaJag gillar sagor och denna hade en härlig stank. Bra historia!
SvaraRaderaDet som för just mig var jobbigt (som ordblind) var alla jättelåga och lite själv på hittade ord som gjorde att jag hade svårt att läsa i ett flöde. Jag hakade och hakade upp mig och fram. Alltså svår text för dem med läs och skrivsvårigheter.
Kanontext. Gillade sagansform men som i slutet inte var sockersöt utan samhällskrtisk.
SvaraRaderaHa! Strålande. Åter igen har du bevisat att man kan göra en kanontext av trista utmaninger. (eller kanske bara jag som är negativ imellanåt) Men verkligen bra. Det flyter. Jag skrattar och ler av påhittigheten och det orginella! Som sagt: Strålande. Tack.
SvaraRadera