Jag tror aldrig jag talat om för dig hur mycket du betyder för mig. Ja, nu menar jag just du, HP Compaq nc4010. Jag föll för dig i samma stund som jag fått ut dig ur ditt emballage av frigolitbitar och papp. Du var så liten och nätt. Äntligen en datorpartner som passade min rörliga livsstil. Att du inte var helt ny passade på något sätt också min livsstil. Någon annan, någon som leasat dig innan du blev min, har nött bort "A":et på din A-tangent och han - jag tror han är en han - har vänsterklickat mycket.
Kommer du ihåg hur mycket jag lärde mig när jag skulle göra i ordning dig? Saker jag aldrig varit i närheten av att lära mig förut. Det hade att göra med att du, nc4010, är den första datorn som jag har en riktig relation till, som är något mer än ett arbetsredskap. Jag trodde att jag skulle minnas allt det jag lärt för alltid men det gjorde jag visst inte. Det spelar ingen roll. Kunde jag klura ut det då, i Windows XP, kan jag klura ut liknande saker sedan i ett annat operativsystem.
Ja, det kommer att komma en tid när du inte längre finns hos mig. Jag tänker på det varje månad, när jag gör backup, att du en dag är borta. Och jag smeker dig så ömt jag kan i väntan på döden.
Kommer du ihåg Urkult i somras?! Det var där vi verkligen lärde känna varandra. Det var musikfestival och jag var lycklig, för för första gången kunde jag bära med mig en laptop utan att det syntes och utan att bryta ryggen. När jag blev trött i öronen satte jag mig att komponera. Komponera text. Helst där man hörde två scener samtidigt. Jag, som alltid ska ha det alldeles tyst hemma. Samtalen, musiken, naturens skönhet, allt inspirerade och det var du och jag och jag ville slå ackord på ditt tangentbord.
Jag vill att du ska känna att varje gång jag startar dig, gör jag det med glädjerik bävan. Särskilt när jag sitter ute någonstans och använder internet eller e-post. Var jag än går, har jag kontakt med mina kära på den här jorden. Om du inte vore så liten och smidig, vore det inte möjligt.
Tack! Din vän och partner
marmoria
(Utmaning: Skriv engagerat om något du ser varje dag)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter härligt att vara en dator under dina händer! Du har bara gott att säga annars tycker jag att folk i allmänhet mest är förbannade på sina datorer.
SvaraRaderaEller är det så att du skäller på den i smyg?
Om man kan ha datorn med sig på Urkult kanske jag ska följa med mina vänner dit i år!
SvaraRaderaJag vet inte varför jag alltid bangar i sista minuten, men datorn kanske är den felande länken...
Fint beskrivit känns som om det är en av de vänner som betyder mest för dig. Min heter herr D.Vår relation har precis börjat.
SvaraRaderaHalloj! Jag tyckte faktiskt att gårdagens uppgift var lite roligt och bestämde mig för att knappa ihop något. Men nu efter att ha läst denhär briljanta idén serverad mästerligt så kommer det nog ta en dag till innan jag hittar rätt med min text. (efter tempusfelet bestämde jag mig att inte publicera samma dag. :) )Kul att läsa detta, inte som alla andra. Tack!
SvaraRadera/W
Jag måste bra fråga nyfiket efter att ha sett att du har två års utbildning i bokbinderi: har du gått hos Manne i Leksand? Jag jobbade där för 8 år sedan...
SvaraRaderaJag jobbade på Allmän kurs! Slutade 2001 på våren... Tror att Manne också slutat nu, jag kollade hemsidan för ett tag sedan och det var en annan "gube" på bokbinderiet.
SvaraRadera