Gårdfarihandlare Elias Håkansson var inte vidsynt. Ej heller framsynt. Trångt mellan ögonen, långt mellan frontalloberna. Jag är ingen frenolog, men han var inte smart. Och vidskeplig som en torpartant.
Fredagen den trettonde februari 2009 ville han knappt stiga ur sängen på lopphotellet där han för tillfället bodde. Men han gick upp, fick ett skämt ägg till frukost, förlorade tre kunder och sumpade sin mobil. När han om aftonen utpumpad och nästan gråtfärdig gick för att hämta bilen från lastzonen där den stod tillfälligt parkerad, gick den inte att öppna. Förhoppningsvis var det bara batteriet i låsupp-anordningen som fallerat. En mack i staden stängde nio. Han kom dit tre minuter över. Över Valhallavägens sugande krön, en promenad på ett par kilometer, för att hinna till OK, som stängde tio. Det var ett vanligt batteri, sa de. Ett batteri de alltid hade i lager. Men ack, just idag...
- Fredag den trettonde, mumlade Håkansson.
Nu fanns det bara ett alternativ. Statoil på Borlängeutfarten, som stängde vid midnatt. Ytterligare fyra-fem kilometer. Han ville sova. Snubblade fram.
Enligt gängse dramaturgi för historier som den här ska det sista CR2033-batteriet på Statoil just ha blivit sålt... Just det. Lyssna här:
- Till han som går ut genom dörren där, sa expediten.
Men Håkansson satte inte efter personen. Han satte sig på golvet och grät. Sen tittade han upp i skyn och utslungade sin besvärjelse:
Fredag tretton var min vän
och kom aldrig mer igen!
Det var en mesig ramsa men han var som sagt inte så klyftig. Det spordes om han hade alla getter hemma.
Det kunde ha slutat där, om inte Elias Håkansson ovanligt vaket hade noterat att ett par veckor efter att han vänt sig till himlarna med sin begäran om datumutplåning, började tvärtom alla datum gå igen. Mars tog om precis där februari slutat: söndag den första, måndag den andra... Håkansson fick rysningar utefter ryggraden. Han hade inte direkt fått tiden att stanna, men någon sorts rispa i tid-rum-väven hade han åstadkommit. Skulle nu alltid den första infalla på en söndag? Den tjugotredje på en måndag? Och skulle framför allt varje månad ha en fredag den trettonde?
(Utmaning: Det är fredag den 13:e! Skriv en ramsa som hjälper mot otur! Och gärna en kort otursscen att använda ramsan i!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Rent ut sagt Skit bra!! Jag gillar att en inte allför begåvad man har samma rätt att få svar på sina böner som alla andra. Och sedelärande att man ska tänka på vad man ber om!
SvaraRaderaFörtjust i "Han hade inte direkt fått tiden att stanna, men någon sorts rispa i tid-rum-väven hade han åstadkommit"
Vakta på tankarna i dag och tack för gott skratt!
Om jag förstod det rätt så var det väl allt annat än bönesvar då fredag den 13 skulle gå igen månad efter månad?
SvaraRaderaÄven om inte allt föllner för mig så är min kommentar: Varför vill du inte ha sådana här uppgifter? Är de förlätta? Eller tycker du de är svåra? I fall det sista så märks det inte, du får oftast till allt väldigt bra. Du har ett språk som är spännande och mycket vidare en mitt eget. Och skulle du trotts allt känna att de är svårt så är det väj just sådant man behöver öva på. jag märker då aldrig att du skulle ha svårt för detta, jag avundas ditt fantastiska språkbruk.
ja det var en rolig ide!!! coolt.
SvaraRaderadu har alltid bra ideer.
Bra skrivet Igen, intressant löpande text,man vill fortsätta läsa mer om honom...
Ja du min vän! Intellektet är intakt, intelligensen saknas då inte! Du påminner mig av någon anledning både om Kafka och Torgny Lindgren - som ju är en av mina favoriter, eller egentligen en av mina ABSOLUTA favoriter!
SvaraRaderaHummelhonung, Ljuset, Hälleberget och Batseba, som är vackrast av dem alla...du har fått en gudagåva. Ta väl vara på den! Kram Cissi
Det är så härligt att få läsa dina texter där personer som inta alltid annars får vara i textens centrum. Fina texter med tänkvärt budskap
SvaraRadera