Han vet inte att jag kommer men jag känner mig ändå efterlängtad. Han älskar mig. Han längtar alltid efter mig. Vi bor två och en halv timmes tågresa ifrån varandra och kan inte träffas så ofta. Två och en halv timme - det är inte så mycket, egentligen. Jag bestämde mig för att åka nu i eftermiddags. Jag ska stå där på tröskeln och säga: "Jag hörde att ni hade problem med att komma ut på internet." Eller något. Jag improviserar. Och han ska bli så glad. Han ska innesluta mig i sin mjuka famn. Han ska genast beställa sushi, för han har förstås ingen mat hemma. Han ska vara generad över stöket och böket.
Han har ringt två gånger. Jag har inte tordats svara, av rädsla för att förråda att jag är på tåget.
Jag får gå från stationen i snögloppet. Det är det värt. Det är roligt att överraska.
Men huset är tomt och dött. Han är säkert borta på middag hos någon av sina vänner. Konstigt att han inte nämnde det i eftermiddags. Nå, jag tar mig in med nyckel och avvaktar.
Nej, det känns inte bra. Han kommer att komma hem, se att det lyser och tro att det är någon som är ute i olovliga ärenden. Jag ringer.
- Hej! Var är du? svarar han.
- Hej pappa! Jag är hemma hos dig, var är du?
- Men jag är ju hemma hos dig. Jag tänkte överraska.
Utmaning: Skriv om någon som känner sig efterlängtad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, det var en festlig liten berättelse!
SvaraRaderaFin knorr på slutet inte vad man kanske fantiserade om i början
SvaraRaderaTack! Ja men jag övar mig verkligen. Jag börjar släppa loss fantasin mer och mer och det är så mycket tack vare dig och andra från SkrivPuff.
SvaraRaderaDet var en fin historia. Delad kärlek när båda vill göra något för varandra!
SvaraRaderakul berättelse med ett så skoj slut, fast jag tycker faktiskt lite synd om dem. Det blev två efter länktade. Du skriver härligt.
SvaraRaderaEn söt berättelse, glad och överraskande. Härligt flyt.
SvaraRaderaSom tjotter skrevm du lyckades med två efterlängtade.
SvaraRaderahärligt flyt i texten, man vill träffa dom mer.