"Vad skulle hända om det var sant? Om polerna smälte och isbjörnar och pingviner hamnade i spat? Om Samoa och Tonga och Male rök, de med? Flyktingströmmar större än vi kunnat föreställa oss upp till oss, som plötsligt skulle få ett medelhavsklimat... Nej, vänta? Hur blev det med Golfströmmen? För några år sedan sades det att den skulle stanna, eller vända längre söderut, på grund av allt smältvatten från Arktis och Sibiriens floder. Vattnet i Nordiska havet skulle inte vara tillräckligt salt. Klimatet i Skandinavien skulle bli outhärdligt. Vad skulle hända om det var sant?
Det kanske inte är detaljerna som är viktiga. Permafrost eller varma vindar, just hos oss. Vad spelar det för roll, när hela planeten dör av växthuseffekten?
Planeten. Rädda planeten. Det där är ett vanligt misstag - att tro att det är planeten som är i fara. Planeten har funnits i årmiljarder, sett livsbetingelser och livsformer komma och gå. Gaia dör inte. Vi dör. Det är oss själva vi måste rädda, vare sig vi bor på Samoa eller i Sverige. Miljön är inget yttre, som man ska vara "snäll" mot. Vi är en del av den nuvarande miljön på jorden. Vad skulle hända om vi tog det på allvar?"
Gustav la ner pennan. Nu hade han glömt att tänka på VG och MVG igen. Han blev som förtrollad av sitt ämne och glömde dispositionen. Han kunde ju inte komma med slutklämmen redan! Fan, att man inte fick använda dator på uppsatsskrivningen. Han borde stycka sönder det han skrivit och vara mer utförlig, mer analytisk och lägga in exempel. Skitjobbigt när man skriver för hand, jättelätt på en dator.
I går kväll hade Angelica sagt att hon ville ha en "paus". De var sjutton år och hade varit ihop i två månader och hon ville ha en "paus". Det lät som från en teveserie om relationer. Han ville gå i sjön. Inte dränka sig, bara guppa iväg på smältvattnet från Nordpolen.
Vad skulle hända om han lade sina egna futtiga problem åt sidan och koncentrerade sig på det som var viktigt? Det som var viktigt? Att rädda mänskligheten från växthuseffekten eller att få MVG? Att få MVG, förstås. Beslutsamt tog han fram en röd penna och började dissekera texten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är skicklig på att växla mellan det stora och det lilla. Slutstycket är plågsamt, härligt och ärligt om hur lätt vardagens trivialiteter slukar vår kreativitet från att ta itu med överlevnadsfrågan.
SvaraRaderaVarför ser jag inte din signatur i dagspressen?
Det där med att glömma bort dispositionen när man skriver i förmån för ämnet är ganska lätt hänt...
SvaraRaderaMen jag gillar just blandningen mellan funderingen på att rädda världen och sina betyg, sitt privatliv. Många sjuttonåringar idag engagerar sig för miljön, men orkar kanske inte med på grund av att skolan och kärleksproblem slukar all tid.
Jag tycker det är en väldigt bra tid som skildrar verkligheten.
Grymt! Jag gillar reflektionen om att det inte är planeten vi ska rädda. Utan oss. Det är briljant. Jorden har verkligen stått ut med fan så myckt värre saker än människan. Tack!
SvaraRadera/W
HAhaha...Förlåt att jag skrattar. Men så är det nog, MVG är nog viktigare i en ung människas liv (om man har förmågan att nå upp till denna bokstavskombination förstås) än att rädda planeten....trots allt, är var och en sig själv närmast. Du skriver fantastiskt bra, välformulerat, och sätter allt som oftast fingret på väsentligheterna och på svagheterna. Hos människan. Och en ung människa är förstås odödlig! A pro på mitt inlägg, jätte otidsenligt. Men faktiskt hämtat från verkligheten. En tidningsartikel för ett antal år sedan, berättade just om en kvinna som "rymt" hemifrån på det här viset. Jag tyckte det var kul! Och ett intressant sätt att hantera sin "osynlighet" på! Cissi
SvaraRaderaJa men visst är det så. Verkligheten överträffar väl i det närmaste alltid dikten! Och jag älskar såna där små notiser som berättar om vanliga människor, som gör ovanliga saker. Cissi
SvaraRaderaMVG ja det är viktigt ,pressen på ungdomar blir allt värre.sen allt med skönhetsideal och sånt stackare!
SvaraRaderajag gillar att du växlade mellan en svårare text och en "tanke text".bra gjort.
Är det en huduvperson du tänker fortsätta skriva om? nyfiken skimmer
Länge leve Gustav! Jag tyckte dte var en härlig text om en person som känns som en riktig människa.
SvaraRaderatack för din kommentar till min text. Tänk att det gick att skriva på så få rader - det som jag värkte fram under stor vånda och många rader..."Man lägger sitt hjärta på ett fat och så gäller det att förstå, att när det väl är ute där, ute ur mig, så är det inte mitt hjärta längre..."