Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

tisdag 23 juni 2009

Utmaning 174 - Arbetets Glädje

Mor hade Arbetets Glädje. Hon sa det med dubbla versaler:
- En ann' har ju Arbetets Glädje.
Det hade inte vi barn. Det fick vi noga veta. Att vi hade popcornätandets glädje, och kojbyggandets, och läsandets och tevetittandets glädje var oväsentligt, ja, rentav skadligt. Glädje var i allmänhet litet suspekt. Men Arbetets Glädje! Det var något annat. Det var inte vilken böjelse som helst. Det var en nådegåva. Nej, tvärtom, det var en dygd mor hade uppnått av egen kraft och skulle ha heder av.

Ingen vila fanns. Hon var som en duracellkanin. I slutet av en syssla hade hon räknat ut vad nästa skulle bli. Inte minsta andning emellan. Och så länge hon var igång, var det inte riktigt tillåtet att sjunka ner i en fåtölj och läsa, eller att gå ut och leka. Vi var hennes subalterner, ständigt beredda att flyga upp och göra honnör:
- Kan jag hjälpa till med något?

Efter sin tredje hjärnblödning är hon nu förlamad. Nu är det vi som rantar runt som i batterireklamen när vi kommer på besök. Vi vet hur hon vill ha det. Men riktigt som hon vill ha det kan det inte bli. Vi saknar Glädjen.

Hon förbannar sitt öde. Det är inte bara liggsåren. Det är den påtvingade vilan. Hon ligger där som ett äreminne över generationer av kvinnor som fått veta och trott på att "idle hands are the devil's best friends". Jag fuktar hennes läppar med vatten, stryker hennes pappersmjuka panna. Viskar:
- Kan jag hjälpa till med något?

(Utmaning: Skriv om att vila)

8 kommentarer:

  1. Du skriver så bra både innehållsmässigt och stilmässigt så jag blir alldeles lugn inombords! Det är ett privilegium att få läsa dina texter.

    SvaraRadera
  2. Hade oxå en duracellmamma. Hon blev inte så gammal som jag är nu. Vila fanns inte i hennes vokabulär eller tanke...och ja, jag vet hur det är att stå i honnör, när hon var i närheten.
    Jättebra flyt i texten. Kram

    SvaraRadera
  3. En jättefint skriven text och jag tycker verkligen jättesynd om din mamma.
    Jag är själv av jordbrukarsläkt så ordet vila finns inte ens i deras vokabulär.

    SvaraRadera
  4. Min mor har precis åkt in på sjukhus och oroade sig för att hon inte hunnit städa innan hon var tvungen att åka iväg med ambulansen. Man känner verkligen igen sig i din text.

    SvaraRadera
  5. Karaktären kommer så fint fram i texten!
    Tänk att måsta slita ut sig för att få ofrivillig vila. Texten är stark och bräcklig på en gång. Fint min vän!

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet du har verkligen fått fram känslan, jättebra.

    SvaraRadera
  7. Hej...du har fått en nalle av mig. Hämta den på min sida. Kram

    SvaraRadera