Utmaning 163 - Rösten

Det är inte produkten det beror på. Det är rösten. Varje gång jag andlöst lyfter min telefonlur, som mestadels är tyst, träffas mitt öra av rösten av någon som vill sälja något. Och jag kan inte stå emot en vacker röst. Särskilt inte en manlig. Det uppstår en sfär av intimitet i vilken vi delar synpunkter på olika elbolag, dagstidningar och trosor. Fast trosorna är det inte killar som säljer. Det är tjejer och de har svårare att nå fram till mig. De har oftast nasala eller pipiga röster. Men en gång blev jag fast i ett trosabonnemang i ett halvår på grund av en telefonförsäljerskas klangfulla stämma. Randiga trosor, trosor med blommor, trosor jag aldrig skulle ta i med tång. Som tur är är de plastade. Jag kör bara vitt, jag. På trosfronten.

Jag har köpt två olika mobila bredband från samma leverantör. Där använde jag ångerrätten för det andra modemet. Tack, gud, för distans-och hemförsäljningslagen från 2005. Den har jag använt för tandborstar, rakhyvlar, en stöldförsäkring och tusentals prenumerationer. Rösten har mig fast så mycket mer när jag vet att jag kan ångra mig. Det är inte samma sport. Det är inte som om jag säljer min själ.

Rösten lockar mig, lirkar med mig, snärjer mig, har mig fast - tills den ändrar ton och skepnad, blir formell. Då är det dags för den bandade överenskommelsen, som ersätter ett skriftligt avtal. Då får jag panik och vill rymma. Ibland har jag bara kastat på luren och gett mig ut för att ta ett dopp - om det varit på sommaren. Tvättat rösten av mina stackars lemmar. Kommit till mina sinnen. Ibland trycker jag ner paniken och hänger mig åter åt förbundet med djävulen. Går med på vad som helst. Det är så lätt. Att få bränna sina pengar på något man inte vill ha, därtill manad av en eggande röst, är det enda sakrament som finns kvar i en värld där ditt kontokortsnummer är din själ och vägen till ditt hjärta går genom din interentbank.

(Utmaning: Skriv om att bli övertygad)