Utmaning 176 - OBSD

Ovanor, herr Domare? Ovanor visste jag inte att jag hade förrän Ni skickade mig på den där självmedvetenhetskursen. Där insåg jag långt om länge att många av mina beteenden som jag inte reflekterat över i själva verket var ovanor. Rökningen, inte minst. Och städletargin. Men min största ovana är egentligen att stjäla bussar. Jag lider av OBSD. Obsessive Bus Stealing Disorder. Det slogs fast på kursen. Jag har intyg. Får jag gå nu?

Det är inte så blodigt som det verkar. Ehuru det börjar bli en del år sedan, har jag en gång själv jobbat på det bussgarage där de flesta av mina stölder sker.

Det kanske inte är förmildrande men det gör det oändligt mycket lättare. Jag kan koderna, vet hur man mixtrar med portautomatiken och vid vilka tider risken för upptäckt är minst. En gång lyckades jag vara borta med en buss i en vecka utan att det märktes. Det var när jag körde serber till ett bröllop i Sörmland.

Man bör hålla sig inom radien för en tankning, herr Domare, annars blir det dyrt. Om bröllopet hade ägt rum i Pristina och inte i Flen, hade jag inte kunnat ställa upp lika beredvilligt.

Betalt? Jag fick ju komma med på festen! Nej, jag skor mig inte på min böjelse. Jag gör det för att känna mig fri, sa terapeuten på kursen. Och det kan nog stämma. Jag minns första gången...

Men det måste i allsin dar vara preskriberat, herr Domare! Då jobbade jag fortfarande och fick en obändig lust att åka till Kanaanbadet. Det var den soligaste dagen sommaren 1999. Jag tog en buss i garaget, utan att se att en kollega låg och sov i den. Alla var där - vid Kanaan, alltså. Jag fick köra mot trafiken i vändslingan för att komma förbi alla bilar. Ingenting hade uppdagats om det inte var för den där kollegan, som hade en avlösning att passa i Alvik. Får jag gå nu?

Men för terapi måste man väl vara motiverad, herr Domare?

Jaså, elstötar...

30 000 liter bensin på tio år - det låter mycket, förstås. Från mitt perspektiv, herr Domare, stod bussarna liksom bara där. Skulle ändå användas. Om det var till Backlura eller till Flen var väl inte så noga. Kollektiva transportmedel, Ni vet.

Elstötar, alltså. Specialboja. Men herr Domare, i det här specifika fallet...

Ja, herr Domare, jag ska gå. Jag ska gå.

(Utmaning: Skriv om en dålig vana)